Aftonbladet – 5 december 1855, sida 1

vara älskad, och att i djupet af sin själ lika-) som med de ljufvaste läppar hafva lofvat ätt endast tillhöra den älskade, — äfven ehuru man ingen slät ring bär på något af venstra handens finger eller skickat omkring några kort, hvarpå hr Rylander prentat ens eget namn bredvid den trolofvades. Maria, som hade sitt hem i den andra lilla byggningen på motsatta sidan af strömmen, var dotter till komminister N., hvilken för tre, fyra år sedan här efterträdt Gustafs fader. Det var under det år ynglingen, då nyss blifven student, efter faderns död tillbragt i hemmet, söm de unga två hade lärt känna och älska hvarandra. Tre år hade nu sedan dess förflutit. Under hela denna långa tid hade Gustaf ingen enda gång besökt fädernehemmet. Ehuru mycket man der saknade honom — och hyarje återkommande vår hade man en förhoppning om hans hemkomst, hvilken hittills den följande sommaren alltid tillintetgjört — vår det döck ingen som knotade öfver det långa dröjsmålet. Man visste ått han behöfde denna tid för genomgåendet af den lärokurs söm en gång skulle för hohom öppna vägen till fortkorist och bergning i lifvet. Det var dessutom i hög grad nödigt att denna lärotid icke genom nägra längre afbrott utsträcktes utöfver hvad oundgängligen erfordrades, emedan svårigheten att bekosta den dyra vistelsen vid akådemien blef för de hemmavarande med hvarje år mera tryckande. En komminiistets-lön lenmäår, särdeles för den som hår familj, endåst sällan och undantagsvis tillfälle till nägra besparingar. Den lilla bemrmansdelör Thed dess täcka, nyuppförda åbyggnad Sch et tärffigt; men ordetiiligt bo var också allt hvad Gustafs fader, efter nära trettio års tjenstgöring, efterlemnade åt sin hustru och sina två barn. Och deras ställnin, I idock och Var äfven säkert Bättre och lyck gare än den som tillfaller flertalet af deras likar.