Aftonbladet – 5 december 1855, sida 1

HVARDAGSHÄNBELSER, berättade af CARL SEB. RICHARDSSON. I. En folkskollärare. os Långt upp i norr, der en biflod fill Angermannaelfven genomflyter ett af de vackraste landskaper uti vårt på mnaturskönheter rika hemland, ligga på hvar sin sida om den här smala och obet Aliga strömmen, tvenne böningar, hvilka i derite glest befolkade trakt Knappt kunna undgå att tilldraga sig vandrarens uppmärksamhet. Det är tvenne enkla, rödmålade trähus, sådana man vanligtvis finner dem i dessa nordliga trakter, hvartdera omgifvet af en liten trädgård, i hvilka väl, utom en och annan rönn och hägg, det icke är lätt att upptäcka några fruktträd, sådana hvaraf våra trädgårdar öfverflöda, men der ni deremot skall finna ett rikt förråd af krusBbärs-, hallönoch Vinbärsbuskar. Mellan dessa ligga sängar, besådda till största delen med potatis, men äfven några med ärter, med böhor, spenat, persilja, rödbetor och hvad annat ett tarfligt kök på landet behötver, samt här och der smyckade med en och annan törnrosbuske och spridda stånd af ringdufvor, dubbla vallmon, reseda och högstjelkade stora blåKlockor. Utan tvifvel bildar allt detta sammanlagdt någonting i våra ögon utomordentligt tartligt. Men edra blickar skulle någon enda gång en vacker sommardag under en resa 1 dessa aflägsna och Ensliga nejder håfva. Mötts af dessa samma enkla och anspråkslösa anläggtingar; ni skulle Kanske dertill i föngtret på någondera byggningen hafva upptäckt ett adertonårigt, ljuslockigt flickansigte, till hälften börtskymdt af dån vida, snöhvifa gar: dinen; och jag är säker på att, äfven OM ni är en den mest utskrikna verldsmenniska , ni för ett ögonblick erfarit en känsla af trefnad