diga sköld. Den fara, hrepander denna offentliga mening framträdt, har till det yttre burit sken af ett försök att försvaga tillgifvenheten för sjelfva det konungahus, hyars politik underkastades en skenbar historisk kritik. Men man skulle helt-ocH Hållet misskänna både !den tidpunkt då denna; grabskning företogs,och de passioner som dervid gåfvo sig luft, -om man deri såge någonting ånnat än ett yrkande från den allmänna opinionens sidåatt uppträda på ett sätt som skullevlönas med så mycket större betmdran och hängifvenhet. k Den Svenska oppositionens skenbara. bittra anfall vittna, när de betraktästill sitt väsende och till sin syftning, snarare om den meöst lefvande. omsorg om det regerande komungahusets. framtida ära och en öfvertygelse derom, att den eger förmåga och kraft att förvärfya sig en stor Plats i häfderna, om det följer nationens:röst, Den förste konungen af Ber, nadöttes ätt stärkte Sverges vestra gräns genom unionen med Norge. Om nu den åndre i ordningen dermed återförenar Finland, så skäll det svenska folket erkänna; att dessa begge regenter hafva gjort mer för Svealandets trygghet-än någon af dess ;förran hjeltekonungar förmått. Denna sakens ställhing i Sverge innehåller den säkraste vägledning om afsigten med dess uppträdande, huru det: än kommer att gestaltå: sig. Så snart det derföre verksamt framträder i den europeiskå istriden; veten hvar; hvad än de tryckta handlingarne innehålla, hvad som är ändamålet med dess deltagande.. Deisvenska färgerna äro för vän och Jiende ett program, som ickeskan misstydas. I ett, annat. n:r. för den 29 yttrar Christiåniapoösten: . : Om Skandingviens neutralitet upphör, hvilket de mest änseddåutländska blad nu antyda och som redan börjar: bli en allmän tro hos oss, kommer det att påläggas oss alla nya och stora pligter. En förvandling-af de fiesta förhållanden förestår, och att derunder innefattas stora offer. skulle vara en dårskap att förneka: :: Men deSsa, det oundgängligas kraf, bli icke mindre derigenom att man tillsluter ögonen för sannolikheten eler skaffar sig en ny slummer geaom uppställningen af osannolika möjligheter. sDet gågndt icke längre att tåla för att deltagandet i striden bör upfPskjutas ett år. Ty jordbäfningar och solförmörkelser uppskjutas icke till behaglig tid. Det hjelper icke heller att skrifva om att Norge och Sverge måste ha garantier,, innan de. deltaga. Ty hvilka dessa, vilkor äro, kan aldrig, förrän freden åter slutes, bli kungjordt för allmänheten. Men vi kunna förutsätta med visshet, att-om det blir något af, så har vår regering försäkrat sig-om sådana garantier, hvarigenom den anser sig betryggad: Hade den velat föra krig utan sådana vilkor, så Hade den ju Kunnat begynna straxt eller förät, medan det var fråga om de tråkigå fyra Pubkternäs. Att den au först, då Europa vet att krigets ändamål ir mera vidsträckt, och då syenska nationen så högt har uttalat sin önskan och inlåter sig i underhåndlingar med vestmakterna, visar tydligen för hyår och en åtminstone en af de omständigheter, hvarpå det nu skall gå ut, nemligen Finlands lösryckande från Ryssland och återförening med Sverge. Christianiaposten anmärker det besynnerliga i Morgenbladets),; yttrande: Kaån kriget icke undvikas: för. Sverge, så tro vi att Norge går med; liksom skulle icke Norge ha något eget intresse i säken, utan endast gå med såsom ett bihang. I slutet af artikeln yttras: Den förut, meddelade afhandlingen i Timesiharj redan angifvit denna framtidens innehållsdigra: text med de orden: Sverge bringås i en närmare förbin-! delse med vestern, dess geografiska isolering uppYVäges af dess politiska vigt. Ty förbundet ingås ju: mot österns despotism och andliga mörker och med: esterns frihet och civilisation. Det bebådat icke faror för den inre borgerliga utvecklingen (huru stora; borgerliga offer det än kan kräfva), men det betryggar den emot det hotande svärd, som, sedan 1615 sväfvat öfver Europa:n i Morgenbladet yttrar: å sin sida uti-en polemisk artikel mot Christianiaposten : Christianiaposten söker att röra upp himmel ochj jord för Morgenbladets: förskräckliga, yttrande, att Norge säkerligen skall. deltaga i ett krig, som endast, eller i det väsentligaste endast föres.för Sverges.skull.: Detta lärer emellertid;tjena: till vingenting: införsen: läsare som kan-:skilja sanning; från! sken::; Norge: bildar ett stätsförbund med Sverge och är en alltför! god fosterbroder för att det skulle vägrd att deltägai i ett krig eller en olycka som är oundviklig för Syetge. Går Sverge i kriget, så må också Norge gå. men Det är naturligtvis en följd af. Norges sjelfständighet, att.det sjelft beslutar och .sjelft öfverväger, in-. nan det beslutar en :så vigtig. sak; men;i fall SVerge, om ock blott för:sin, egen, skull; beslutar sig för krig, så äro vi af denitanken,; att: Norge ieke begagnar sin dbestridliga grundlagsedliga rätt att! säga Wej och att säga att den sakemvinlåta vioss, icke ut tvärtom tro vi-att: Norge i dettå fall skall säga, Att unionen medför fördss nödvändigketen att gå med. Visserligen kan, efter Yår mening, Norge icke önska! att Sverge eröfrar Finländ, antat an ufder garan-) tier och förhållanden; hvarpå. vi ännu icke sett någon häntydning;, men: vi;.skulle förneka. vår tröx på! den norska folkkarakteren och det.norskasinnelaget, om vi betvifkide: att; vioskulle: komma att taga broderlig debkiskriget när: det ej mera kwide undvikas: för Sverge. Någoas annän mening has vi ej! heller! någonsin haft, oäktadt våra kolleger på många Sätt och genom många vändningar både förr och Tu på-; börda oss allehanda meningar och yttringär, den eha ofta orimligare än den andra, ; NR Oo ARN ME Å tg UV SO tior