Aftonbladet – 3 december 1855, sida 2

och skälm; : och; nu är jag led åt mig sjelf och hela verlden — och nu vet du besked. .;-sHmy:;mumlade den gamle skälmen , det kan väl gå dig bättre, om du är rask och förslagen. å Och. nu vek jag af åt en ånnan gåta, glad att dessa: två icke bemärkt mig. Men den natten hade jag svårt att insomna; den unge förlorade mManhen stöd mig jemnt för ögonen. En sådan beställning, tänkte jag, är dock ej annat än en dagdrifvaresyssla, hvarvid ynglingen hvarken lärer något godt eller nyttigt för sin framtid; kanske om den unge mannen kommit i min tjenst, så hade af honom blifvit en bra Karl; öch döck undanryckas åkerbruk och slöjd täsentals stärka armar för att i lätja förspilla sin tid hos de rika och förnäma, oftast med följder söm leda dem till brottets bränter. Efter att hafva råglerat mina angelägenheter, börde väl äfven jag tänka på att stoppa något i kappsäcken åt, de kära hemmavarande; en, min väns älskvärda dotter förde mig i krambodarne för att göra mina uppköp. I denna modeverld afgöra damerna sina angelägnaste. affärer. Min unga ledsagerska träffade der..en fru af sina bekanta, som envist ville nedpruta priset på ett temligen dyrbart klädningstyg ll en viss summå; men då man ej . ville gifva med sig, sade hon suckande: jag måste ha det; var god mät af.s .. Min unga vänninna berättade mig sedan om denna fru, att hennes man är embetsman, att hon är mycket fallen för att vara.grann, men sjelf berättar, huru mannen beklagar sig öfver att hans inkomster aldrig räcka till för sådåna utgifter; men Kon tröstar sig dermed att hon så strängt hushållar och inknäppar på maten i hvardagslag. Gud förskono oss för sådana inknappningar!, utropade jag helt högt; nej, himlen