Aftonbladet – 3 december 1855, sida 2

Jag spasseräde en afton: temligen sent:en-af de störte gatorna. -Framförevett stort, präktigt hus stodo, tvenne män, hvilkas yttresutseende icke kunde-ingifya. god förhoppning dm det inre. I: detsamma-vandrade,de gatan framåt; jag gick.efter, och som;de talade temligen högt; -afhörde jag derås: samtal, Hvärt går ni? frågade. den yngre. Fill stanp, svårade den äldre; vi ska ju råka dom andrå der; jag tror di. -här, något schå för sig; det-blir ju mörkt. snart; men hvarför ville du ändtligen stanna utanför det der huset, :som var så fullt med ljus i andra våningen; hä? SÅN! herrskapet hade väl kalas som vanligt, och jag glädde mig åt smällen; fast jag inte: fick vara ined Du! du med? Känner du då det herrskapet 2 rJa, visst; jag har tjent der i huset. Jasån, sade dem gamle, shur kom du dän då; kanske bara en lumpen silfversked slånk Jag stal inte den tiden, inföll lifligt den unge mannen; jag var då ännu en ärlig gosse och ångrar att jagr inte har förblifvit så; men det är nu förbi. -En gång när; der var kalas hade jag pumpat för ycker ur en uppslagen sportvinsbutelj och var väl lite rökig; då fällde jag i golfvet. en sstör bric med dyrbara glas, och min lön räckte inte till. att; betalasskadah, och så kördes jag obarmhertigt. på porten.a ; Rd Och isen 2n; ; raol ÖOch sen, återtog den unge, nblef jag både arg och övålig; utan betyg, var jag för stolt utt söka annan tjenst; så blef jag dagdrifvare, sålde bort kläderna, tiggde och söp; så råsade jag i sällskap med dina gelikar, och så med dig, som har gjort mig. riktigt till tjuf