Aftonbladet – 3 december 1855, sida 1

hjul; då Djurgården till. stor. del ännu val ett kärr, men der Bellman med sitt sällskap spridde lif och glädje; då familjer och vännei slöto sig tillsammans utan ceremoni och hade riktigt roligt, både gammal och ung; då, så dana slutna sällskaper, i en väl proviante rad -roddarbåt, utan annan ångmaschin är de omistliga kaffeoch ; tekittlarne, unde: fredlig: vikingafärd gjorde utflykter i der sköna. Mälaren; och gubbarne i gröngräset slogo sig ned omkring. den rykande. bålen, hvartill vattnet kokades vid stranden, under det att de unga sprungo sista paret ut. O. gamla tid! ditt minne är mig dock dyrbart ty fastän äfven du visserligen hade dina lyten. så beredde man sig då en oförställd glädje män smålög icke konvevansmässigt åt ett in fall, kanske platt nog, men mani skrattade af hjertans lust åt det som var roligt. ; Att mode--och lyxraseriet med stora steg dägligen tilltager, var mig visst icke obekant: derom vittna dagbladen tillräckligt; Också sprida sig krambodsgrannlåterna rätt snäll hos 0ss i landsbygden, isynnerhet när våra riksdagsgubbar komma hem ifrån sina mödosamma värf för statens bästa, då. ofta nog de. som mest skrika emot utländskt kram, hafva sina kappsäckar fullpackade med sådant; men den, som häröfver tager sig friheten göra an: märkning, får till syar:. Åh, det kostar så obetydligt; och man; kan-inte komma tom: händt hem till hustru och barn. O! j väl vise fäder. Må man dock icke, i anledning: af det of: van: anförda, anse mig för en af dessa hätska radikaler, som ifrigt försvara den gamla och fördömma nutiden; det görsingen förståndig man, och den som följer med si tid finne) i våra dagar ganska mycket att både beundra och berömma, men jag. votetar gerna för der så kallade juste milieu.