Aftonbladet – 3 december 1855, sida 1

En arfsangelägenhet gjorde mig Au denså länge påtänkta resan tillen nödvändighet, och; efter att i hemmet håfva ordnät allt på bästa! vis, var jag stadd på färden. i Ännu egde jag qvar i hufvudstaden ett pår gamla ;ungdomsvänner, och dem uppsökte jag! enast efter ditkomsten; att säga dem hvem e hade för sig, blefdock nödvändigt, ty: ungdomsdragen voro hos oss helt förändrade. Emellertid skakade vi hjertligt Hvarandras Bänder, ty huru det är, så bar barndömsoch! skolkamratsvänskapen alltid ett visst välde öfver gubben. E : De flesta af dagens stunder kunde jag egna åt nöjet att se mig om i den vida staden; också: begagnade jag mig flitigt af denna ledighet. . Mina gamla vänner voro för mycket upptagna af sina affärer för att kunna sällskapa med mig på mina exkursioner, men jag fann mig rätt väl vid.att vandra allena; ty oftast är man då mest stämd att öfverlemna sig åt intressanta betraktelser: Och nu först. fick jag se med egna ögon huru mja ket som i min tid. här blifvit förändradt och omskapadt. -Hus voro försvunna och andra; hvaribland flera verkliga palatser, ånyo till: komna, nya quaier anlagda; den lilla trefliga, trädbeväxta rundeln och bazaren vid Norrbro och mycket annat af försköningar, den Herr: liga Djurgården ej att förtiga, gjorde mig riktigt glad i hågen. Sådana voro mina yttre iakttagelser af konst och natur, men .en och annän blick i det inte lifvet borde jag -väl äfven egna åt mitt forsk. ningsbegär; ty hvad är väl skalet utan kärna? Jag var rätt -väl logerad, och Härtill erbjuder Stockholm för den resande en mängd lokaler på spridda håll, hvilket förutsätter beqvämhgheten att kunna välja qvarter iden trakt, man önskar; men dels är man vid an: komsten okunnig härom; och dels är em så