Aftonbladet – 1 december 1855, sida 1

NVAÄRDAGSHANDELSER. berättade af CARL SED. RICHARDSSON, I. En trottoar-bekantskap. fJag har hört menniskor, som undrat hvarför egentligen trottoarerna äro till. Min gamle misantropiske vän E. påstår, att det är för att folk lättare skall kunna bryta benen af sig. Någon annan reel nytta finner han åtminstone icke att de gerna kunna göra. Och när ett hastigt tö inträffar och de, liksom gatan, stå öfversköljda med smuts och vatten, då vandrar han der, min vän, så stolt och så glad. med högburen panna, dyn stänkande omkring benen och med en blick, så triumferande som ville han fråga hvarenda mötande: Var det icke det jag sade? AM Ack, han har ingen aning om, min gamle vän, hvad trottoarerna skänka mig för ett nöje. Fler säg mig: har ni kanske sjelf aldrig reflekterat deröfver, af hvilken vigt de äro för den, som någon gång vill följa en person på par, tre stegs afstånd, hela långa gatan utför, midt på ljusaste Gudsdagen, och det utan att det faller någon menniska in, aldraminst den ai följer, att ni vandrar så der straxt efteråt i spåren blott och bart för hennes skull? Säg mig, huru ville ni bära er åt för att kunna göra det på en Vanlig, öppen gata? Omöjligt! Antingen skall ni gå om mig celler skall hKvarenda mötande kunna säga er att ni vandrar der ensamt för att följa mig, Men på trottoarer! Ni ser två, tre fruntimmer — tre är alltid det bästa talet — gå framför er. Antag att en bland dem är en mamma eller en tant, att den andra är temligen ful, så bör ni dock enligt all mensklig beräkning kunna hoppas, att den tredje är någonting sem för