Aftonbladet – 30 november 1855, sida 3

len är ej svårt att förutse, och foån samma ögonblick rÅ skulle Österrike och Preussen hafra lika stera skäl att frukta oss som våra nuvarande flender. Våra läsare känna redan genom telegrafen. att. Morning Posts uppgifter om ändamål ;och resultat af Canroberts--beskickning ingalunda öfverensstämma med hvad Times yttrar. Post säger att för-närvarande ingen-utsigt till eti förbund med Svergo förefinnes; att Canrobert blott haft i uppdrag att öfverlemna heders: legionen och att göra sig underrättad om Sverges hjelpmedel till lands och sjös. Den såsom på sätt ock vis halfofficiel ansedde korrespondenten Y. uti Indpendancex sätter på sig en hemlighetsfull min och antyÅ der att han ännu icke får meddela hvad han vet; men han yttrar emellertid i ett bref af den 20 Nov.: Jag är ej i stånd att änmw bryta. den tystnad jag hittills måst iakttaga i afseende på den verkliga naturen af och ändamålet med goneral Canroberts mission. Men jag kan försäkra er att han i det uppdrag som blifvit honom tilldeladt haft de bästa resultater man här gerna kunnat önska sig och lyckats till och med öfver förväntan. Efter att ha blifvit helsad af folket med den mest betydelsefulla entusiasm och haft den. lyekligaste framgång hos den svenska styrelsen, har generalen troligen i dag lemnat Stockholm, för att landvägen begifra sig till Köpenhamn, der han, som jag redan berättat er. skall till konungen af Danmark framlemna ett egexhändigt bref från kejsaren.n En annan korrespondent till samma blad: yttrar dagen derpå: Man talar här myeket om Sverge, och man säge; att general Canrobert lyckats i sin mission. --Denna mission skulle ej, som man allmänt tror, gått ut på att söka förmå Sverge till krig mot Ryssland. Nej Sverge skulle ingå i ett förbond med vestmakternz på nästan enahanda. vilkor som Österrike; det vill säga, att det skulle som bas för blifrande underhandlingar antaga de fyra punkterna. Slutligen förmäla åtskilliga korrespendenter, -i sammanhang med gissningarne i af. saende på Canroberts mission, att kejsaren, dö han den 19 Nov. på Theatre Francais bevistade. första representationen af Joconde. hade synts vara vid mycket godt lynne, och att. det anmärktes att han bar den svenska serafimererdens dekoration. — Ryska bladet Le Nord fertsätter med sina -korrespondenser från Stockhelm rörande general Canroberts beskickning, alla utgående; på samma sak, att ambassaden helt och hållet misslyckats. Vi förmoda att de ryska diplomaterna, så -.väl underrättade de för öfrigt må vara, i denna sak veta just jemnt lika mycket eller litet. som alla andra personer, utom dem som egentligen vederbör. Emellertid kan det roa våra läsare att se hvad som från detta håll skrifves, och det är af denna anledning som vi meddela följande skrifvelse: Stockholm den 16 Nev. Om den oförmedade ankomsten till Stoekholm af en sådan person som general Canrobert, ännu ytterligare förhöjd genom karakteren af utomerdentligt sändebud från kejsar Louis Napeleon, kunnat i de första ögonblicken tillnarra sig något litet entusiasm af massorna, så kan man nu säga att nu, då ridåen har gått upp och verkliga anledningen till denna glänsande beskiekning blifvit uppenbar, hade en djup bekymmerfullhet följt på den första öfverraskningens hänförelse. Ni erinrar er att konungen i början af sistlidne Oktober, enligt en af franska kejsaren tillkännagifren önskan,: skickade honom : sitt porträtt, i detta fall följande konungens af Danmark exempel. Denna beskickning anförtroddes åt teaterdirektören baron Knut Bonde, åt hvilken man genast vid hans ankomst till Paris skyndade att dekretera titeln och insignierna såsom kommendör af hederslegionen. Man trodde i Paris att den som hade sig denna mission uppdragen var på samma gång förtrogen och tolk af sin konungs tankar, oeh det vari dennaföreställning som man, allt under det man öfverhopade baronen med artigheter och hedersbetygelser, frågade honom i flera intima samtal om konung Oscars verkliga tänkesätt oeh hemliga politik. Det synes nu påtagligt att baron Knut Bonde, måhända alltför litet van att segla i diplomatiens moln (trop peu habitue å nager dans lesnuages diplomatiques) låtit under dessa samtal hänföra sig att tala till fördel för vestmakterna och att han, tagande sina egna önskningar för sin suveräns, hvars tystlåtenhet och försigtighet blifvit ett ordspråk, i en falsk dager framställt den politik Sverge hade-beslutit sig till att följa under kriget mot Ryssland. I detta afseende veta personer härstädes, som äro invigda i hefaffåerna, att hr Knut Bonde gått eändligen längre i na diplomatiska relationer med hofvet i Tuillerierna än hans uppdrag berättigade honora oeh försigtigheten föreskref. Dessa euvertyrer af det svenska embudet vore en ljusning för kabinettet i Tuillerierna; man beslöt en utomordentlig beskickning till Stockholm, som anförtroddes åt general Canrobert, såsom man vet, kejsar Louis Napoleons vän och förtrogne. Det officiella öfverlemnandet af Hederslegionens Storkors åt konungen och kronprinsen tjenade till pretext att afleda de slutsatser som de europeiska kabinetterna skulle hafva kunnat draga af denna utomerdentliga ambassad. Men från första samtalet, som generalen erhöll med H. M:t, kunde han ej ett ögonbliek längre göra sig någon illusion rörande Sverges verkliga afsigter. Oaktadt de löften om landintvidgning som torde hända blifvit gjorda, måste vår konung hafra i de mest bestämda ordalag förklarat att hen eföränderligen skall stå fast vid den neutralitet han i början, at kriget antagit i öfverensstämmelse med Danmark: Den utomordentlige franske ambassadören skall hafva lidit samma nederlag hos Krenprinsen, som man smickrat sig med att lättare vinna; med ett ord, om generalen, genom förlängande af sin vistelse här, räknat på någon tvckan och någon förändring i de båda höga personernas tänkesätt, så har han fullständigt pedragit sig, ty hela verlden betraktar uvmera här hans mi som misslyckad i dess förnämsta och verkliga nledningar, imed ett erd i dem som i Paris gåfvo anledning till sändningens beslutande. Den 20(?) är nu utsatt till general Canroberts afesa från Stoekholm; alla de utomordentliga hedersvetygelser han. mottog vid ankomsten skola äfven sifvas honom vid afresan. Jag kan försikra er att an, då han lemnar ess, icke medför un! illfredsställelse, något som är temligen magert för m ambassadeur extreordinsire; anländ under sådana örhållanden och med sådana förhoppningar som dem, vilka beledsagade general Canrebört. UTRIKES. 0 me te MA st br