Det nya kyrkohandboksförslaget. Den komitå, hvilken år 1853 i Strengnäs sammanträdde för utarbetandet af förslag till ny handbok, har, sedan förslaget underställte det sist församlade rikspresterskapets granskning (hvarvid meningarne voro så olika, att åtskilliga punkter måste afgöras med votering), innevarande år åter, som bekant är, sammanträdt på samma ort till vidtagande af ytterligare jemkningar å det stora. verket, och nu slutligen blifvit upplöst. Denna åtgärd, hvilken jemte de mått och steg, som deraf blifra en följd, icke kan undgå att göra epok i Svenska församlingens historia, föranleder oss till åtskilliga betraktelser. Det är emellertid icke med förslagets innehåll vi här vilja sysselsätta oss, utan med formen för dess slutliga antagande och: bringande till laga gällande kraft. Vi förbigå alltså nu dess lofverande emellan symbolistiska och pictistiska tendenser, dess förkärlek för antiqverade talesätt, hvarmed man synes tro sig kunna uppehålla statskyrkans vaeklande majestät, dess exorcismer och dylikt, som gifver åt det hela on viss Puyseyistisk bismak. Vi vilja blott framställa den för hvarje medlem af