Aftonbladet – 29 november 1855, sida 1

oHerr grefve, svarade Theråson, som hyste för Florentine en uppriktig tillgifvenhet, jag hade fast beslutat att gå till er för att bedja er komma och helsa på madame utan dröjsmål., Hvar är hon? I den lilla paviljongen i ändan af trädgården. Hon begifver sig dit om morgonen och går derifrån om aftonen; vi äro formligen förbjudna att under hvilken förevändning som helst gå in till henne, Monsieur de Malestrac ställde skyndsamt sin gång till den lilla paviljongen som blifvit honom anvisad af Thereson. Hvilken okänd sorg kan väl störa hennes lugn ? frågade han sig sjelf; hvilken hemlig smärta kan väl hafva satt sig vid det lyckliga husets härd ? Grefven hade blifvit öfverraskad vid åsynen af kammarjungfruns förändrade utseende; han blef allvarsamt oroad vid åsynen af den fullkomliga revolution som försiggått hos Florentine. -Thåreson hade ej öfverdrifvet. Madame de Barjolle såg ut som om hon uppstigit från sjuksängen. Florentine, mitt barn, min älskade dotter, hvad fattas er? Hvad har händt? sade gubben och fattade en af hennes händer, hvilka voro bleka som vax. Det fattas mig ingenting, svarade madame de Barjolle, som icke hade styrka att trycka sin. väns hand. Ni bedrager mig; ni är bedröfvad, lidande; och i stället att kalla mig hit, stänger ni för mig er dörr, liksom för en främmande per son, ja som för en fiende. Det är ganska illa glordt. Men jag försäkrar att jag icke lider, åter tog Florentine. Jag är sorgsen, detär sannt, men jag skulle hafva ganska svårt att säga er orsaken tillmin sorg. Det är ensamheten, Maximes frånvaro, ledsnaden, väderleken och hvad vet jag allt? Vi fruntimmer äro sålunda skapade, och denna ömtålighet är en af bristerna i vår natur. Emellertid sofver ni ieke mera, ni har fe