Aftonbladet – 29 november 1855, sida 1

Oeh ni reser till fots? Mannen gjorde ett jakande tecken. Är ni ifrån B...? jag känner er icke, jag, som annars känner alla menniskor i staden. Jag är icke härifrån landet, jag går endast hit af en tillfällighet; det är en kommission man gifvit mig att uträtta Jaså, inföll Maxime, min betjent skall gifva er en plats bredvid sig på kuskbocken. Om jag endast får rätt på detta fruntimmer,, fortfor budbäraren; ty att gålängre, dertill har jag ej krafter. : Det är således till ett fruntimmer man skickat er? Ja, min herre. Säg mig hennes namn, så skall jag upplysa er i detta fallp, återtog Maxime, som var anska nyfiken till sin natur och gladde sig åt hoppet att genomtränga någon hemlighet. Mannen sökte i sin. rockficka, framtog ett paket, försegladt med flera svarta sigill, och läste sedan han stafvat igenom adressen: Till madame Florentine de Barjolle. Florentine de Barjolle! utropade Maxime, utom sig af förvåning. Läs sjelf; jag är just ingen prest; det kan väl hända att jag tar orätt bref. Han räckte paketet åt Maxime som hastigt ryckte det till sig. Ni har ej misstagit erj sade han, adressen är riktig. Ni vet icke hvad detta paket innehåller ?s Jag är okunnig derom.s Hvem har då uppdragit er att framlemna detta paket? En jägarofficer. En jägarofficer ? upprepade Maxime bleknande. En ung dekorerad kapten, en vacker karl, på min äral, Nå väl!l sade Maxime med raseri i hjertat, ehuru hans utseende icke förrådde ågon rörelse, sni kan lyckönska er, min gode man! Huru så?, : Er resa är slutad; ni behöfver icke fara till B.....s blif qvar här ech hvila er