Aftonbladet – 29 november 1855, sida 1

D:r A. HILARION WISTRAND bor i huset JM öS vid Hernsgatan och mettager sjukbesök alla dagar till kl. 9 förmiddagen, samt Tisdagar och Fredagar kl. 4—ö eftermiddagen. ber ech ni gråter. Har ni skrifvit till Maszime för att påskynda hans återkomst ? Hvartill skulle det tjena att plåga henom med min ledsnad och bedröfva horom med min barnslighet. Är det icke bättre att vänta tills denna ledsamma månförmörkelse är fullkomligt förbi? Ni säger mig ingenting om kapten Georges Kermer, den unge officeren som jag bad er omvända till vår sak ? frågade mr de Malestrac, som fann det motbjudande att framilocka ett förtroende som man icke ville skänka honom. Monsieur Kermer! upprepade Florentine och bleknade vid detta namn ännu mera under sin blekhet, jag såg honom knappt några ögonblick, och jag fruktar mycket att hafva illa utfört den beskickning ni anförtrott mig. Grefven tog afsked af madame de Barjolle, djupt bekymrad öfver hennes kroppsliga tillstånd. Det är utom all fråga att någoting fattas henne, sade han till sig sjelf, men hvad? Då han kom hem, skref han till Maxime och uppmanade honom att genast komma hem, utan att likväl meddela henom all sin farhåga. Se här det svar han emottög på sitt bref: Min bästa grefve! Den dagen ni besökte min hustru hade hon säkert sina nervösa åkommor eller sin hufvudvärk; jag känner det der jag. Min process afgöres nästa tisdag; jag skall resa hem om torsdag. Ni är kanske okunnig om, att det i denna affär för mig är fråga om 30,000 francs. För denna summa, ni måste medgifva det, lönar det väl mödan att man uppskjuter att kurera ett sådant litet dåraktigt hjerta som min kära Florentines stundom är. Ni skall blifva missnöjd min, kära grefve, att hafva tagit er saken så nära, då ni får veta naturen af dessa djupa smärtor, under hvilka min hustru synes så fullkomligt duka under. Här em dagen lärer hoM hafva vidsitt upps