Aftonbladet – 28 november 1855, sida 1

EN ANDEL AF ELDEN. ALBERIU SECOND 5), Nå väl, Kermer! frågade en af dem, hvad tycker du om denna lilla täcka stad, som en. mild försyn kastat i vår väg, och i hvilken intendenten tillåtit oss att rasta, Det är ett uselt nästen, svarade Kermer. Kors för tusan! Gatorna äro väl ej alldeles så breda som Rue de Paix, och hugen ej jemförliga med dem på gatan Rivolin, återtog officeren. SMen hvilket hyggligt folk äro icke dessa stadsboer! Hvilket slöseri af uppmärksamhet, artighet och förekommande höflighet! Under de 20 år som jag flackat omkring i garnison kan jag icke påminna mig att jag blifvit behandlad med så öm sorgfällighet som i detta förlofvade land. Jag. är förtjust deröfyer,, sade Kermer kallt. Man har inqvarterat mig hos en helig man till kyrkoherde, som bjudit mig på en frukost till Belzazars fest. Ja, skall isynnerhet berätta er-om en viss sort bourgognevin, Bådant som man icke en gång dricker det i Tuilerierna. Hvad hans fonjak angår, afstår jag ifrån att. beskrifva dess behagp, tilllade epikurön, i det han medtungan vidrörde sina; röda mustacher. — Kermer svarade icke. Jagn, sade en annan oflicer, har frukosterat tillsammans med herr mairen, och jag tillstår att hans cordon bleu har försonat mig med bans kortbyxor, pudrade hår och Sanct Ludvigs kors. På min ära! desså gamla adelsmän hafva godt gry nit nig Ut C8 sjungit anakreontiska sånger vi erten,s ) Se A. B. n:o 274, 276 och 277.