dens pust. Förr eller sednare skall mr de Barjolle betala ödet sin skuld. Jag hoppas till Gud att detta icke måtte hända! utropade mr de -Malestrac. Och dessutom, hvilken olycka skulle väl kunna hända honom? Han är alltför rik för att någonsin kunna nås af fattigdomen. Hvad hans husliga lycka angår, anser jag den ändå säkrare än hans rikedom. Isynnerhet på denna sida är Maxime alldeles oåtkomlig. Det är en Achilles som man icke kan såra, icke en gång i hälen. Kermer reste sig med häftighet. Man qväfs i detta rumn, sade han, öppnande fönstret med sådan våldsamhet att en af rutorna sprang i stycken. Ni frågade mig, fortfor grefve de Malestrac, om det var längesedan rr och madame Barjolle flyttade hit. Det är ungefär två år sedan, och under hela denna tid tror jag icke att det har funnits ett enda moln på deras klara himmel.n Man försäkrar likväl, att mr de Barjolle är mycket svartsjuk, invände kaptenen, som lyckats besegra sin rörelse. Maxime svartsjuk ! utropade grefven; jag tror ingenting deraf, Misstro en så ädel Yyinnal det skulle vara värre än galenskap, et skulle vara ett brott! och jag för min del, ehuru gammal jag än är, skulle likväl komma ihåg att jag kan sköta en värja, om jag finge höra ett enda olämpligt ord om den aktningsvärdaste qvinna, den värdigaste maka jag känner. Man har då bedragit mig? sade Kermer. Groft bedragit; kapten, tag den saken för afgjord. Ar ni gift? Nej, min herre.n ; Nå väl! jag önskar er en så fullkomlig följeslagerska genom: lifvet som madame de Barjolle; att önska mera synes mig en oupp-. hinnelig dröm, Ni skall blifva Tycklig då, lycklig såsom mr de Barjolle; det tyckes mig vara superlativen i den vägen. Ni glömmer, herr grefve, att jag har hvar-. ken penningar eller anor,