Aftonbladet – 24 november 1855, sida 1

liga ton, kom madame de Barjolle att blekna och öppnade åter hennes hemliga sår. Låtom öss tala allvarsämt, sade hon; det är mig ganska obehagligt att hafva en sådan gäst i min mans frånvaro. Jag är öfvertygad derom, mitt barn. Hvarför har man då icke kunnat befria mig från detta obehag ? Det finnes ett skäl. Allvarsamt2 Ganska allvarsamt. Kan jag icke få veta det? Jag säger er på förhand; att jag kommer att med er genomgå en ganska tråkig kurs i politiken, och jag ber er ihågkomma, att det är ni sjelf som tvingat mig dertill. Skulle det vara fråga om en statshemlighet? inföll Florentine ifrigt. pDet är något dität. Jag hör er, bäste grefve. Mitt sköna barn), sade herr de Malestrac, vid er ålder och i er belägenhet finnes det saker som man bryr sig om ungefär lika mycket som om sina gamla tofflor. Jag skulle vilja slå vad om två hundrade pistoler, att ni aldrig ojort er reda för armåns verkliga ställning. Och ni skulle vinna ert vad, afbröt madame de Barjolle leende. : Derpå var jag säker! Vet då, att flere regementen icke ingifva oss. fullkomligt förtroende. Denne fördömde Bonaparte må nu vara död och begrafven på sin klippa S:t Helena, så har han likväl efterlemnat en son i Wien, och så länge denne son lefver, underhåller hoppet om kejsardömets återupprättande, ehuru otroligt det än må vara, inom armån. en dold äsning, som icke är utan fara, Jägareregementet, som i dag ankommit till staden, är if krigsministern, en af mina gamla kamrater dandsflykten, utpekadt såsom mycket Bonapartiskt sinnadt. Här är fråga om att draga på vår sida dessa soldater och bevisa dem, att vår ena reyalism icke hos oss utesluter kärleken och vördnaden för krigsäran. Jag har således denna fier sammansatt en liten patriotisk komedi och utdelat rolerna till mina bästa