Aftonbladet – 23 november 1855, sida 1

— Länsstyrelsens i Umeå tredje berättelse om årsvästen innevarande år, afgifren till statskontoret den 9 sistlidne Oktober, angifver att Iöstsädet eller 8. k. vinterråg, som odlas på ringa vidd och endast närmare hafskueten, har gifvit medelmåttig (högst 8v, kornets) afkastning; Hoete, som endast begagnas af högst få jordbrukare, har lemnat en afkastning, jemförlig med missväxt; Vårråg, äfven icke allmänt odlad, har gifvit 6:te kornets förökning; Blandeäd af råg och korn B:te eller G:te kernets äring; Korn, ortens hufvudsäde, beräknas hafva, i det hela taget, lemnat 6:te kornets förökning ; IHafra, som ej allmänt brukas, 4:de kornet; Lin och Hampa hafva, ehuru af god beskaffenhet, endast lemnat cn afkastning i det närmaste jemförlig med missväxt; Ärter, som odlas endast i kryddgårdar, samt Vicker och Bönor, hvilka brukas af några få personer, hafva gifvit, det förstnämnda sädesslaget ringa afkastning och de sednare närmast missväxt; Potates, som odlas allmänt, har afkastat 6:te kornets förökning, hvaremot Kålrötter och Rofvor äro att hänföra till missväxt; Höskörden har utfallit mycket olika och är, på det hela beräknadt, närmast jemförlig med missväxt, be grund af dessa förhållanden antager konungens befallningshafrande att sädesgrödsan, till afkastningen i allmänhet medelmåttig, Vilbirgad och af god beskaffenhet, bör med tillhjöp af den spannmål, som ortens handlande efter vänligheten införa, blifva tillräeklig för länets behof intill dem tid; då ny införsel kan påräknmas, hvadan någon undsättning under tiden icke kan ifrågakomma.