är elakt, eller är det din hjerna som är sjuk? Denna gåta söker jag sedan tre timmar tillbaka fåfängt att upplösa. Jag öfverväger den. oupphörligt i mitt brännande hufvud, men jag vågar icke besvara den. Då jag läste ditt bref, frågade jag mig sjelf, om jag stod under inflytelsen af någon elak. dröm, Jag skulle, varit bra lycklig om jag:kunnat tänka att en annan penna än din tecknat dessa rader, hvilkas genomläsning betäckt min panna med en liflig rodnad. Jag har genomletat mina äldsta hågkomster; Jag har undersökt mitt förflutna Hf, och har Tikväl ej kunnat fatta huru det varit dig möjligtatt:så grymt förödmjuka mig i min värdighet som qvinna och maka. i Mazxime, jag vet att, innan du gaf mig ditt hjerta, har du öfverlemnat det åt många andra. Min Gud! hvad slags qvinhor har du då älskat, då dessa olyckliga kunnat förmå dig att fatta om deras kön en så orättvis, en så förnärmande tanke! Ända till vår förening hafva vi då lefvat i en helt och hållet olika verld? Ack: jag måste förmoda det. Men alla dessa onda tankar; som du uppsamlat i tvetydiga sällskaper, huru kunde de följa dig i hemmets fridlysta helgedom? Kände du hvarken blygsel eller sämvetsqval då du om aftonen emottog din moders och dina systrars rena ömhetsbetygelser? Din själs natt måste då varit mycket mörk, när icke detta milda ljus kunnat fördrifva dess skuggor? Dessa arma qvinnor! Huru har man icke misskänt dem ända från paradisets dagar? Det tyckes verkligen som om vi skulle vara edra aldra underdånigaste slafvinnor och borde underkasta oss alla edra nycker; och man skulle tro, då man hör er, att hela verlden vore er enskilda tillhörighet. Det onda kommer derutaf, att männerna