Aftonbladet – 22 november 1855, sida 1

jolle, att ni är på väg att säga en osanning. Medgif, Therese, att ni behöfde en förevändning att intränga till mig, och att ni tog den första som upprann i er fjolliga hjerna. Kam: marjungfrun log; öch detta leende visade två små vackra gropar i kinderna och blottade en ganska hvit och väl vårdad tandrad. Madame är en fe,, svarade hon, och det vore förlorad möda att dölja för henne hvad man gör och till med hvad man tänker. Kan jag då åtminstone få veta hvad som förskaffar mig ärån af ert besök, frågade den unga frun mildt skämtande, ty jag tillstår att min magiska förmåga ej sträcker sig så långt som att gissa dertill. Jag ville påminna madame, ifall hon glömt det, att jägareregementet nyss anländt, att hela staden är i rörelse, samt att man försäkrar att uniformerna äro ganska smakfulla, hästarne beundransvärdt sköna och musiken förträfflig. Jag vet allt detta förut, mamsell. Hvilken klädning behagar frun påtaga? Madame de Barjolle stampade otåligt med foten. Min.Gud, -Theråse sade hon till sin kammarjungfru, ni är då alldeles odräglig. Nyss behagade det er att komma och störa mig, och säga att jag hade ringt; nu behagar det er att gå och se. på soldaterna, och ni förmadar att jag delar er barnsliga nyfikenhet. Hvarföre begär ni ej så gerna straxt tillåtelse att gå dit. Jag skulle nekat eller tillåtit; men ni skulle alltid vunnit på att visa er uppriktig; ni. vet att jag afskyr skrymteri och osanning,e Mamsell.Therese.. sänkte hufvudet och lät stormen gå: öfver. Sedan den: sista blixten slocknat; sade hon: Om man antager-att ja handlat efter raadames önskan, är det obehörigt att bedja madame säga mig hvad svar jag skulle fått.