Aftonbladet – 21 november 1855, sida 2

massorna; utan buller rullade öfverhvarandra, betraktade jag alla dessa vattendroppar, hyil!ka, lättare och lifligare än de andra, uppstego på ytan för att söka en ljusstråle och för att lysa: ett ögonblick innan de dogo. I nÄfven vi likna denna flod, tänkte jag; medan: slägten utan buller försvinna, höjer sig.en och annan utvald själ mot, solen söm Kallar dem; en stor tanke, en ädel känsla, en ivacker--handling och en degennyttig tillgifIvenhet. — se der de ljusstrålar hvilka genom lila pch upplifva dem innan de inträda 1 evigheten; antingen för att der förgås celler för att, om Gud understödjer dem med. sin faderliga -hand, förvandlas till diamanter. Alla andra, menniskor hafva varit till, men endast dessa hafva lefvat, ty lefva är ej att låta beIherrska sig. af skenhelig egoism, att späka sina sinnen och att förqväfva ; sina tankar; lefva, det är att använda all den kraft himlen gifvit oss, det är att ega passioner, men jatt med; kraftfull vilja ställa dem under pligtens ok... Poeten har rätt; hvarje nienniska är soldat och stridens utgång må blifva hVilken som helst — man ma stupa, med hjertat genomborradt af tjugo blessyrer eller gvarstä som, segrare, på platsen — så är alltid den större som fallit, än den fege hvilken undvikit att slåss. ; . ö Se så, nu. äro vi vid Bingen,, utropade färjkarlen, som förvånad betraktat mig: Hotel Victoria ligger midt framför. i Fr ad bref från ; Wiesbaden, äfven mcd i poststämpel. Jag bröt det. Häftigt, det var från Octavio. fter att hafva framfört eh mängd ursäkter öfver sin hastiga afresa, skref