Aftonbladet – 21 november 1855, sida 1

egge promenerande i förväg; men som jag ej ville falla Henrik besvärlig, beslöt jag att gömma mig bakom några träd tills de passe-. rat förbi. De närmade. sig snart. : Sophie var Titen till växten-ochmera grannt -änsmakfullt. klädd, Hennes hår: var ovanligt blondt, nnes-ansigte blekt, nästan förtärdt, och hennes anletsdrag regelbundna men intet sägande. Jag, hade god tid att betrakta henne, ty hon ek ytterst långsamt och med begge händerna stödda mot sin mans arm. Han betraktade henne med obeskriflig ömhet; det var en mors blick som ser sitt, barn : återfödas. Kanske såg han på detta vissnade:ansigte den unga iqvinnans rena, panna och strålande ögon, som han engång älskat. -De,veko;af in i kollonaden och stannade några: ögonblick: framför ett kristallmagasin. Sophie hvilade sig och Octavio. sökta.att: roa henne genom. att köpa några småsaker. ; Stackars gossel, hån trodde sig endast hysa medlidande, eller rättare sagdt lyeklige man, hos hvilken kärleken kunnat öfverlefva dylika pröfningar! vi Följande dagen. då jag med långsamma steg, vandrade. fram till källan,: öfverraskades jag af en ansenlig folkträngsel. Jag närmade mig och såg. att det var. min, vän kyparen som, med hufvudet omlindadt af en servet, ådrog sig den allmänna uppmärksamheten. Den häftighet ;.hvarmed;: han talade; och hans .eneigiska såtbörder tvingade äfven mig att stanna. ; Denvskurken skall: få betala det både med käpital och ränta! utropade han; vänta rlitet;i han kommer, nog; någon gång ur fängelset... Sade jag herren inte straxty, fortfor han vänd till mig, .att: judens ; härvaro icke bådade någonting godt? Men vi hafva också jagat bort honom, och den här gången tror jag, fan ta migy. att han nog aktar sig för att komma tillbaka. Till massansy stora fröjd. började nu kyparen berätta. huru hän: och några af hans kamrater! företagit sig-att,drifya.gäck, med juden