Aftonbladet – 21 november 1855, sida 1

Till Wisby allär ängfärlyget fördt af Kapten J.-N. Lyth; Ner ? i slutet af denna vecka, så vida aillfäckligv Fraktgods inom den 22:dra dennes, på aftonen; anteeknas å undertecknades Kontor. — -Fartyget afgår från Logåtdstrappan. j God Restauration: finnes omberd. —Biljetter. säljas hos undertecknade. Steckhelm den 20 November 1553. a WESTER å KOMP: Skeppsbren 2 8. Pn I ror bn en ÄR SAS ERSTA ITRI BOTEN TO ANNES söka ensamheten, försattispå någon aflägsen bäök kunna öfverlemitarmig åt mina drömmar ... nej, jag vill Vära uppriktig... för att sofva. ; oe a Gud vet huru länge jag varit försjunken uti detta tfiedvetslösa tillstånd, .hvaris man a verlden och dess händelser;! då: jag äftigt uppväcktes af tvenne persöner, som: tålade temligen högt bakom:afvenbokshicken; ;vid hvilken Jag satt. Sömnen hade uppfriskåt mig; jag igenkände Octavios röst; det kunde:ej vara med någon annan än ;Sophieshantalade.: Jag vill resax, sade hon : kärft, vistelsen här är mig odräglig) ? rening Men min vän,, sade Octavio s och sänkte rösten, liksom för att derigenom äfven förmå sin följeslågarinna attuttrycka sigmindrehögljudt, du vet sjelfvatt jag sedan trenne smånader är: efigagerad här för fyra: reprebentationer. Haf tet tålamod; så vida duej föredrager att vänta mig i Frankfurt. SJag villej veta någonting af hvarken Frankfurt eller Wiesbaden by utröpade hon, jag vill resa. Kan man icke bryta ett engagement?: Direktören har mitt ord, inföll Octavio; ocK — äran? .. VAMNtid stora ords: alltid lika känslolöst.: Skall du då aldrig lära dig attförstå en-qvinnas hjerta Vrsn i : I Det uppstod några ögonblicks tystnad: Min. bästa Sophie; inföll Octavio sorgset, jag fruktar att aftonkylan kan vara skadlig för dig; kofilåtom oss gå im ; Se der det första förnuftigavord som, du sagt på Hela dagens, återtog den okända. nGif mig min schal och, tilläde hon med mildare röst, bjud Mig också din arm; du vet väl Hönhrikyatt ditt barn ej kanstagas ett? erida steg utän dig. RR G Jag nödgas erkänna, attnyfikenheten denna gång gjorde mig indiskret.Redan flera timmar hade jag ej hyst någon högre önskan än att få se denna qvinna, som hvarken fann sig förstådd eller älskad; jag fattade derför: tillfällebT fivkteh, Temnade nin bänk soch tog eR krökväg för attepå odetta sätts komma -de