Aftonbladet – 21 november 1855, sida 1

Men ni spelar ju i mörgon ? l Ja, uti Friskytten, men jag behöfver ej repetera en pjes som jag spelt så många gånger....Maxrol. är-en af mina favoritroler, tillade han, men kanske skall jag uti den lyckas mindre nu än förut; ni skall dömma :sjelf; i morgon sjunger jag för er. VH. En allmän regel vid brunnar och bad är att framför allt akta sig för sinnesskakninhgar;; Octavios historia hade upprört mig mer än som tillkommer en äkta vattendrickare, och jag hyste numera endast en tanke, en önskan, den att få återse min nya vän och att få göra persönlig bekantskap med den qvinna , som ingifvit en så ovanlig passion. På eftermiddagen. irrade. jag från ställe till ställe i hopp att.-någonstädes återfinna Octavio, men allt förgäfves. Uttröttad af denna efterspaning utan resultat, stannade jag några ögonblick för att beundra en liten flicka om fem åa sex är, som med sitt rosenfärgade ansigte, sitt lockiga hår och sina klarblå ögon utgjorde den mest förtjusande lefvande docka man kunde tänka sig. Det yra bärnet, helt och hållet upptaget af att med en bit bröd reta svanorna i dammen, älskade redan som en sann qvinna att trotsa faran. Då fågeln utsträckte sin långa hals för att rycka biten ur hennes lilla hand, darrade hon af rädsla: men; när faran väl var öfverstånden, kastade hon en segerrik blick omkring sig, stolt öfver att hafva bedragit fienden. O, gqvinnor, qvinnor! Jag närmade, mig just den lilla flickan för att deltaga i hennes bjertlisa skratt, då till min olycka en gammal engelsk guvernant i chokoladfärgad hatt rusade fram och under en skarp moralpredikan fattade sin unga elev i armen och utan krus förde henne bort. Jag omringades snart af en hel mängd badgäster, hvilka liksom jag föredrogo den friska luften för ruletten och som .nu kommo, för att kasta bröd ät fiskarne. Man tröttnar vid. allt. och istnierhet Vid dessa enformiga nöjen. Jag beslöt derför att