Aftonbladet – 21 november 1855, sida 1

DON OCTAVIO). EDOTARD-LABOULAYE; Öfversättning. Se der mitt lifs. historia! sade Oktavio och. reste sig upp; förtalet, har kunnat svärta det; men om jag i ungdomligt öfvermod någongång gätt för långt, så har jag dock aldrig begått en handling hvaröfver jag behöfver rodna, och med högburet hufvud kan jag vandra min bana framät. 1 mitt samvete har jag en säker domare, och afunden och dårskapen må, gerna vägra mig sin aktning, jag är döf för dem. Menn, tillade han med ett mildt :småleende, inför dem som älska mig eger jag ingen kraft, och jag kände i går, då ni visade mig så mycken välvilja, . ett lifligt behof af att rättfärdiga mig i edra ögon; det skulle hafva. varit mig .påkostande; att förlora er aktning; men ni känner mig nu. Ni är en hederlig, ung: man; utropade jag, och om : min vänskap kan cga: något värde för er, så skall jag alltid:vara stolt öfver att ni skänkt mig hopp att den ännu -fastare skall knytas då vi.en gång åter träffas. Han: gaf mig sitt kort t utbyte mot mitt och namngaf hotellet der han: bodde; Men jag ber er ej besöka mig, tillade han, ty Sophie, som fruktar ensamheten, har följt mig hit, och hon är ännu så svag att jag är rädd det till och med:en väns besök kan matta henne. Jag envisadesvej; ty jag förstoda denkänsla som hindrade honom att för mig presentera den om shyilken ham nyss talat, jag frågade derför endast hvarest jag åter skulle få träffa hönom. E5På promenaden i morgon klockan tio om ni har tid, svarade han. Medan Sophie är vid badet, kunna vi tillbringa. några timmar tillsammans och tala om Mozart eller Italien. ) Se Av B. niris 266, 267—272.