Aftonbladet – 20 november 1855, sida 2

himlen och mig. Hvarken din far eller någon annan skulle någonsin hafva misstänkt et. Jag hade gjort min pligt. Min son, gör som jag ! Men, min mor, du glömmer verldens förakt och Sophies otacksamhet. Det som man skulle hafva beundrat hos dig skall man aldrig förlåta mig; det som skulle hafva afväpnat min far skall ej röra min hustrus okutliga egoism. c Hvad bryr du dig om verlden då du här fred med dig sjelf och ditt samvete? sade rösten åter. En enda ädel handling skänkor dig mera lycka än alla menniskor tillsammans kunna erbjuda dig, och deras förakt skall kraftlöst falla till: dina fötter. Hvarför skulle Sophie vara otacksam? Tror du ej att eländet är en hård läromästare, och känner du mildhetens välde på en själ som fruktar tvång? Försök, min. son; och om:hon skulle misskänna ditt ädla handlingssätt, så försök igen. Sophies uppförande må blifva hvilket som helst, så kan dock hennes otacksamhet aldrig beröfva dig medvetandet att hafva uppfyllt din pligt, och denna känsla: är värd hvarje offer. Ju mera förvirrad och tvekande jag kände mig, ju ömmare och enträgnare blef rösten. Kom, ihåg Henrik, sade min mor, huru jag under våra sköna dagar, då häftighetens furie hänförde dig, lugnade dig med dessa ord: gör det för min skull... . och huru du alltid: efteråt tackade mig!... Förlåt Sophic, öfvergif ej en döende som mera behöfver din kärlek än dina omsorger... Jag besvär dig i min ömhets namn, förlåt henne, gör det för min skull Henrik, och du skall sedan tacka mig. Ja, jag skall göra det; älskade skugga! utropade jag, ännu en gång vill jag. njuta glädjen att lyda dig!