Aftonbladet – 20 november 1855, sida 2

NUTS re rare ff TT DR st len Min mor, min mor!) yeropade jag, åu som ser min smärta, säg mig hvad skall jäg göra för denna olyckliga? , .. Finns det en sorg som kan förliknas med min? ;.. Råd mig ..: rädda mig! Arme son,, sade hon, jag beklagar dig; du lider detsamma söm jag, svagare än du, lidit. under tjugo år, Men innan du dömmer Sophie, :så gå in i dig sjelf, Har du ingetting att förebrå dig? Var det ej för passionen du gaf efter då du gifte dig med hemie?... Har du älskat denna qvinna, detta barny för hehnes egen skull, såsom jag älskade dig? Vet du om icke sjelfva hennes lättsinnighet gör henne mindre brottslig än du tror?... Arma flicka! Hår hon, såsom du; haft en trogen vän för att. qväfva de vilda lidelser som jag, ej en gäng lyckats att qväfva hos dig? Och du sjelf; har du ej bidragit att störta Söplla a Var ej) din duell med grefven en gälenskap? Utsatte du Nenne ej för fåror, som hon icke kunde ega styrka nog att motstå då du öfvergaf henne? Ack, min son! Hvårföre vara sträng emot en qvinna som du älskåt och som himlen redan så grymt straffat? Ja, min mor; jag har haft orätt, men jag har. åtminstone yarit trogen min ed och ej fläckat det namn, hvars ärå var mig anförtrodd. Det är sålint,, svarade rösten; men om Sophie har brutit sitt ord, anser du dig derför löst från ditt? Inför Gud har du svurit att vaka öfver henne... Det är ej en allmosa, let är din kärlek för hela lifvet som du lof: vat henne. Tror du, mitt barn, att jag, om lin far kommit tillbaka, ett enda ögonblick skulle hafva låtit honom ana att jag ännu nindes det förflutna? Nej, Henrik; jag skulle mottagit hohöin som min make: Jag hade idit, mycket lidit; dylika :sår helas ej på en lag; men det håde varit en hemlighet mellan