Aftonbladet – 20 november 1855, sida 1

han genast skulle skaffa sig och sin syster ett par mera passande rum, der jag räknade på att träffa dem så snart mina representationer uti Cassel voro slut. Jag anlände till Frankfurt fyra dagar sednare än mitt bref. Bruno var ej emot mig vid jernvägen; men jag erhöll deremot en biljett ifrån honom; deri han sade mig att Sophie var sängliggande, att hon envist vägrat att flytta från huset vid Judegatan och att hon hoppades der få emottåga mig. Vidare tillade han; att som han fruktade min rättvisa vrede, hanej ville visa sig för mig innan han emottagit mina vidare befallnihgar. Detta bref var föga lugnande. . Man bedrager sig, om man ämnar trotsa mig, tänkte jag; om det uti mitt hjerta ännu finns plats för medlidandet, så är det stängdt för kärleken; här skall skipas rättvisa! Darrande vek jag af in i Judegatan, och åsynen af min mors boning ökade endast min förvirring. — Detta förfallna hus med sina två våningar, sitt Spetsiga tak, sin låga port och sin branta trappa var för mig dyrbarare och skönare än Wiens alla palatser; der var mitt hjerta, min skatt! Alla mina barndomsminnen vaknade på en gång; jag såg i det nu så öde fönstret min mors vackra ansigte böja sig öfver blommornå, för att redan. på gatan uppfånga första skymten af sin älskling, och tårarne framträngde ur, mina ögon. Mod, mod! utropade jag och ilade. uppför trappan. Jag öppnade häftigt dörren, första rummet var tomt, dörren till det andra stod på glänt; jag steg in. En förfärlig -tafla. framstod för mina. blickar. På min mors säng hvilade en. qvinna insvept i trasor. Det var Sophie, blek som ett lik och med förvridna. dnletsdrag.; Hennes -kropp skälfde ;och.. ett svagt skri banade sig då och då väg ur: hennes; beklämda bröst, liksom om hon -plågats-af en. svår dröm, — Bruno: hade rätt, jag var grymt hämnad. En gammal qvinna inträdde) bärande en å liten fläska I handen,