Aftonbladet – 20 november 1855, sida 1

baden. . Förundra er ej öfver att jag valt Wiesbaden; jag ville godtgöra en förfluten dårskap. Jag har här förbehållit mig n sista representation för de fattige. Octavio villförsona Henriks fel. Då jag för fjorton dagar sedan anlände till Cassel, erhöll jag ett bref som, addresserat till Wien, sökt mig i hela Tyskland. Det varfrån Bruno. Han skref: Henrik, ifall rikedomen och lyckan ce förändrat ert hjerta så kom till vår Bjelp. Min syster är döende och utblöttad på allt Hvad mig beträffar, har jag under säsöngen i Wiesbaden der nödgats antaga ett engagement som violoncellist; och eländigare än nåpgonsin;. är det mig omöjligt att understödja Sophie. Länge har hon förbjudit mig att skrifva till er, men i dag anropar hon, bepsegrad af sjukdom och förtviflan, ert medlidande. Jag hår ej velat tillåta att densom varit er hustru skulle lemnås på ett hospital, och jag har derför begagnat mig af ert hamn för att erhålla nyckeln till er mors rum. Det är der som Sophie afvaktar ert sistä beslut.., Henrik, ni har blifvit grymt hämnad bb) dj ! Skall jag erkänna det? Detta bref; som skulle hafva afväpnat den grymmaste man, uppväckte hos en harm hvilken jag ej kunde beherrska. Sophie Hade vågat beträda min mors heliga rum, och kanske hånade hon i detta ögonblick min svaghet! i O, min mor!; utropade jag; denna skymf skall ej vederfaras dig !... Hämden är kommen... Jag vill skänka denna qvinna det medlidande hon anropar; men hon måste redan i dag lemna det rum -der hennes närvaro är en hädelse, ett brott.:. Jag skall försäkra hennes och hennes brors framtid; men hon får ej längre med sin närvaro befläcka det ställe der du lefvat. ; Jåg svarade Bruno att han ej vändtsig till mig förgäfves och att jag skulle göra allt hvad jag kunde för att ingenting skulle fattas Sophie, men att jag i hög grad ogillade: det han tillegnat sig min mors boning, och att