r i närheten af batterierna Mackenraiwhöjden, och dem man med tillbjelp af kikaren igenkänner vara långrockiga ryssar, en kossackvedett på en mamelon ofvanför Ozem-. basch, några rökstoder i byarne vid Belbek och några sqvadroner på ett fält bakom Yaritala är allt hvad man om dagen, och ett litet antal vakteldar jemte de oaflåtliga signalerna från eldtelegraferna är allt hvad man om natten förnimmer af det nära grannskapet med ryssarne. Det tyckes ligga i ryssarnes plan att så litet som möjligt visa sin styrka, och till och med fransmännens framryckande vid Belbek förmådde ej bringa dem till något tillkännagifvande af deras styrka. De äro häruti lyckligare än de allierade, hvilka till följd af det betydligt högre läget af deras position erbjuda en panoramisk öfverblick, som gör det möjligt för ryssarne att iakttaga hvarje rörelse och bedömma styrkan af de sig rörande kårerna. Vägen öfver Alsu som förbinder franska positionen på Baidarhöjderna med den öfriga delen af linien, är nu nära fullbordad och begagnas redan till transporter. Fransmännen ha till den nya vägen begagnat den gamla som ledde upp till Kemur-Tschesare ända till den punkt der denna genomskär vägen från Urkusta till Ozembasch och Aitodor. Men den gamla vägen var, ehuru befaren med kärror af tartarerna, på många ställen så brant och stenig, att det blef nödigt här och der afvika från densaroma, och den är äfven nu svår för vagnar att passera. Tartarbefolkningen har nu svårt att bära de bördor hvilka fransmännens korta) besök i byarne vid Belbek pålagt dem. Fransrnännen hade i åtskilliga byar reqvirerat slagtboskap och furage, och dessa reqvisitioner indrefvos, enligt gammalt bruk, genom Medschlis (byfogden) af de enskilda, så att de sednare ej fullgjorde annat än hvartill de blefvo tvungna, då de levererade den på dem belöpande andelen i reqvisitionerna. Icke destomindre kähäktade ryssarne, då de efter fransmännens aftåg återvände, alla dem som till de sistnämnda levererat någonting och bortsläpade flere af invånarne, de öfriga flydde, och nu äro alla byar i Baidardalen uppfyllda med flyktingar från Belbekbyarne. Der ryssarne ej kunde bemäktiga sig den skyldige sjelf, bortsläpade de dess hustrur och barn till det inre af landet. Tartarerna säga, att ryssarne underhållit inom byarne ett så utsträckt spionerisystem, att allt hvad som sker blir för dem bekant och invånarne lefva i ett tillstånd af förfärlig räddhåga. Föröfrigt äro äfven invånarne i Baidardalens byar illa deran ; ty oberäknadt att de komprometterat sig allt för mycket att de ej med yttersta fruktan skulle tänka på ryssarnes återkomst, ha mu fransmännen äfven tagit af dem allt deras hö, så att det blir dem omöjligt att öfver vintren framföda de få kreatur de ha qvar. Hvarest det engelska kavalleriet skall ha sina vinterqvarter, var ännu ej bekant inom lägret, ehuru man knappt har tid att besörja om nödiga stallrum. Från Sebastopols norra sida underhålla ryssarne ännu jemt en temligen liflig eld, förnämligast från batterierna i närheten at hamnen och Inkermans höjder. Isynnerhet söka de genom bombkastning störa kommunikationen emellan Malakow-verken och det bakom liggande Karabelnaja. Ryska Invaliden innehåller följande utdrag ur furst (sortschakoffs krigsjournal för den 20—24 Oktober: Fienden besköt mycket svagt norra sidan af Sebastopol; vår förlust mellan den 20 och 24 uppgick till 4 sårade soldater och 5 som fingo kontusioner. På vår uppställnings venstra flygel gjorde de allierade den 25 ett anfall mot byn Karlu och framträngde till byarne Otartschik och Foti-Sala, men vände sedan åter om till sitt pass. En del ulaner och kossacker till fots följde den sig tillbakadragande fienden och vexlade några skott med hans kedja. Befälhafvaren öfver afdelningen vid Genitsehi berättar, att blott tvenne ångfartyg numera lågo qvar på dervarande redd och kastade tid efter annan bomber mot staden, ehuru utan att skada oss. Från Eupatoria utryckte fienden den 22 kl. 10 f. m. i 2 kolonner: den ena egde en styrka af 15—20 sqvadroner, bakom hvilka täta infanterimassor följde, och vände sig till den landtunga som skiljer sjön Sasyk från hafvet; sedan den dragit sig tillsammans, innan den ännu uppnått byn Sak, lade den sig i bivuak på högra sidan af Sakdälden. Den andra kolonnen, i hvars spets tågade mer än 30 sqvadroner och som likaledes hade en betydlig massa infanteri i reserv, marscherade utefter sjön Sasyks norra strand, genom byn Katurr, giek i tre afdelningar öfver Karagurt-dälden och uppställde sig mellan byarne Aktatsehi, Karagurt och Arapp. Å vår sida drog sig förtruppen tillbaka från Sak till en fördelaktig position vid byn Tsehobotarr, dit äfven dragonerna kommo med sitt artilleri. Samtidigt härmed drog sig högra förtruppen, under befäl af generallöjtnanten furst Radziwill, som observerade Eupatoria från byn Kangyll, öfver Temiseh till Dsehamynn-Jukary, der den bivuakerade. Våra förposter stannade i fiendens åsyn framför Temisch och derifrån ända framåt till Tusla nära hafvet. Morgonen den 23 Okt. uppställde general Schabelski en del af sitt kavalleri under generaladjutanten grefve Rsechewuskis befäl på höjderna vid Tsehobotarr, på ömse sidor om postvägen till Simferopol. Tre regementen ulaner med ett batteri stodo till höger om grefve Rschewuskis afdelning, på andra sidan om dälden, som sträeker sig från Tsehobotarr till Dsehamynn. Dragonerna och artilleriet utgjorde den allmänna reserven. Sedan de begge fientliga afdelningarne kl. 8 på morgonen ryekt fram från Sak och Karagurt, kommo de kl. 10 till Tsehobotarr; de hade förut genom en telegraf bildat en förbimdelse mellan hvarandra. Här stannade de allierade på ömse sidor om byn och öppnade kl. half 12 en artillerield mot kavalleriet, som stod på Tsehobotarrs höjder. Det donska batteriet, som på generaladjutanten grefve Rsehewuskis befallning blifvit framskjutet ända till dälden, besvarade denna kanonad. Fienden, som i början utsträckt sig längs höjderna öfver dälden, från dess högra till dess venstra flank, ända till Aschoa-Dsehamynn, började sednare att sammandraga sig på sin högra flygel, åt Tsehobotarr till. Då general Schabetski märkte att fienden ieke beslöt sig för att gå öfver dälden oeh foreera de af oss besattta höjderna, afskickade han furst Radzivill med ulanerna för att kringgå fiendens venstra flygel, hvaremot kossaekerna af N:o 61, grefvo Orloff-Denisoffs regemente, afsändes till fyrtornet vid Temiseh, i fiendens rygg. Knappt märkte de allierade .dessa rörelser, förr än de vände om och drogo sig så hastigt tillbaka till Sak, att våra trupper icke kunde få fatt på dem, ehuru de redo i traf. Fienden tillbragte natten på höjderna vid Sak,