Aftonbladet – 19 november 1855, sida 2

i kapital?... Har du på ett. enda år med din strupe samlat ihop tre tusen preussiska thaler?... en summa som jag hela. mit lif har fått arbeta på i mitt anletes sveti.? Sätt upp er räkning, afbröt jag; se här en vesel af handelshuset Sina på handelshuset Bettmann. Jag önskar få ... foHerre min Gud, pojke, hvad du är rik! utropade han och betraktade kärleksfullt papperet, som jag höll i banden; hvad din fattiga mor skulle hafva varit lycklig om hon. .. Nog; inföll. jag, gif mig fort mitt qvit: tens och låt mig gå. Men Moses. skyndade sig ej; det såg nästan ut. som. om juden tvekat att inlösa sin fordran af fruktan att förlora dens tjugo gånger läste han om: sin räkning innan han kunde förmå sig att lemna den åt mig. Många gånger bade jag med glädje tänkt på den dag då jag skulle få lägga detta qvittehs bredvid .det porträtt, som : jag under mina lyckligare dagar målat och som jag nu på så länge ej sett; men förlåt, min mor! en annan våldsammare passion beherrskade mig i detta ögonblick och kallade mig:till Wiesbaden. WiDet var en stor fest uti konversationshuset, och jag erfor på hotellet att Sophie bevistade den tillsammans med sin bror. Jag flög dit med samma häftighet som en älskare ilar fill sitt första möte. Jag störtade in i danssalon3 smed giriga blickar betraktade jag alla så sköna qvinnor, i hopp att i någon af dem igenkänna min Sophie, men hon fanns ej der. Orolig och darrande skyndade jag ill en af spelsalovgerna, oeh der midt emot mig framför det gröna bordet satt hon, yngre och skönare än någonsin. Till :venster om henne satt en man, som jag tyvärr allt för väl igenkände; det var majoren, ifrigt sysselsatt med att punktera på ett kort. Hans närvaxo isade mig. Äfven glädjen har sin blyg