Aftonbladet – 17 november 1855, sida 1

Hvad har hon sagt? ... tala; jag vill veta allt... Sjelfva hennes rymhet skall ingifva mig det mod jag så väl ehöfver. Men alla mina frågor voro förgäfves. Bruno besvarade ej en enda. st Res!5 upprepade han, hön är dig ej värdig... Bry dig icke om henne... inför verlden kan hon. höja sitt hafvud, verlden har ingenting att förebrå henne, men hennes hjerta är förhärdadt... fåfängan, koketteriet och lättjan hafva lagt beslag på hennes själ... der finns ej mera plats hvarken för kärlek eller heder!... När jag tänker på att det är jag som genom min tanklöshet, min feghet förderfvat detta: barn... När jag tänker på att jag sjelf samtyckt till denna förbannade föreningi För Guds skull Bruno, lugna dig, bad jag, jag reser ensam; sjelfva din tystnad uppmanar mig dertill . .. och om det ej är mig tillåtet att. vara Sophies stöd och beskydd; om jag ej längre får uppfylla den första, den Jjufvaste af alla en mans pligter mot sin hustru, så kan du blifva: din systers förmyndare och väktare ... lofva mig att aldrig lemna henne, Jofva mig att vaka öfver henne och att underrätta mig om den minsta fara hvaraf hon hotas... Du: förstår mig; jag vill veta allt , .. allt... sanningen i hela sin vidd... och om hon en dag behöfver min hjelp, om ännu en gång hennes hjerta skulle öppnas för Mig... då Bruno, ett ord af dig och ingenting skall hindra mig... Jag skall skynda hit ;.. och vi skola åter börja våra sköna aftnar från fordom. . Att följa Sophie är mig minsann, ingen svår sakn, svarade han; direktören har redan underrättat mig om att han ej vill bibehålla mig när du reser; den narren påstår att min röst är utnött... Teaterdirektörer äro alltid otacksammal... Att vaka öfver min syster lofvar jag äfven, men du känner hennes karakter . . . kanske kommer den dagen då jag kallar dig tillbaka... hoppas!... Hvem förstår sig på qvinnorna! Då du är här, jagar hon