Aftonbladet – 17 november 1855, sida 1

DON OCTAVIO). FDOUARD LABOULAYE, Öfversätining. Om du vill följa mitt råd, sade den förträfflige mannen, så res till Italien. Jag har en gammal vän vid konservatoriet i Neapel, och om jag ber honom, så skaffar han dig en plats som andra tenoren vid San-Carloteatern. Under Italiens varma himmel skall din röst återfå sin styrka och du skall der inom kort lära dig att sjunga. Liksom unga karlar i allmänhet tror du dig kunna allt, då du egentligen ingenting kan. Att andas, att spara rösten och vara herre öfver den, att genom tonens nyansering uttrycka alla olika sinnesrörelser, i stället för att skrika med full hals; med ett ord, att göra strupen till ett instrument, det är den stora konst som endast italienarne känna; lär dig den och bibehåll endast af vårt kära Tyskland den hederliga vanan att sjunga för att upphöja mästarnes snilleverk, och krossa icke scenen och publiken under dina fioriturer och din person .... Ännu ett råd, unge man, kanske det sista en TRE vän ger dig: res ensam, du behöfver vila, du måste vara försigtig och framförallt akta dig för sinnesrörelser, 1 fall du i framtiden vill förtjena en hederlig förmögenhet på dinröst; du har allt hvad som behöfs dertill; men märk mina ord: res ensam... förstår du mig... nog nu... endast ensam kan du skörda lagrar. En månad sednare erhöll jag ett bref från Neapel hvari jag erbjöds det utlofvade engagementet. Jag visade det för Sophie och hon illade mycket min afsigt att resa, men då jag som den naturligaste sak i verlden talade om att hon skulle följa mig, vägrade hon kort. Jag tänker visst icke begynna om igen att gå i skola, inföll hon sträft, och det kan såle) Se A. B. n:o 266, 267—260.