Aftonbladet – 16 november 1855, sida 1

DON OCTAVIO). EDOUARD LABOULAYE, Öfversättning. Anlände till Homburg, var det ej svårt att få reda på grefven, som under säsongen derstädes bebodde en praktfull villa. Man hade sett honom fara in i skogen och sedan stiga ur och promenera med tvenne damer och majoren. Jag lät köra samma väg, och snart mötte vi dem; de voro då på återvägen till staden. Bruno lät vår droska hålla tvärs öfver vägen för att hejda grefvens kusk; jag närmade mig grefve Wildenstein ; Sophie upphäfde ett rop, men återvann snart sin fattning. Kanhända förstod hon ej hvarföre jag var der? Jag är ganska ledsen öfver att störa er promenad, herr grefve, men ni har i ert åkdon en person som der icke är på sin plats, och med er tillåtelse skall jag ha den äran att bjuda henne min arm för att genast återtaga mina rättigheter. ä k Åh fan! sade majoren, Är man till den grad turk? Äro vi i Konstantinopel och ha vi brutit oss in i något harem, efter som man med en dylik oförskämdhet vill beröfva oss den förtjusande Sophies sällskap ? Ni förolämpar mig, sade herr von Wildenstein kallt. Nej, herr grefve, afbröt Sophie, det är icke er, utan mig man skymfar; men, tillade hon med höjd röst samt af vrede blixtrande ögon och vände sig till min sida, ni bedrar er, min herre, om ni anser mig för er slafvinna; jag vill icke återvända till Frankfurt med er ) Se A. B. n:o 266, 267 och 268.