Aftonbladet – 16 november 1855, sida 1

försöker att förföra en ung qvinna; mycket bra! Ni lyckas, nå det är ännu bättre! Men den äkta mannen, som icke är nöjd med saken, vill ha ett värjstygn för sin räkning; det är föröfrigt hans rättighet, annars är ert uppförande äfven löjligt — ni är då icke längre en :eröfrare, den laglige egaren till det ni med svärdet i hand förskaffat er, utan en simpel tjuf som kan förföljas af lagarne. Ack, om det varit mig som Sophie utnämnt till sin försvarare, och om ett värjstygn i mannens bröst vore nog för att behaga henne, så... Min herre, afbröt grefven, ert ord betyder i Frankfurt mycket, då det gäller äran. Säg, kan ni offentligt förklara denna duell passande ? Både passande och nödvändig; jag har sett nog mycket blod för att afsky att se det onödigtvis utgjutet; men om man icke skulle slåss med äkta män, så med hvilka skulle man då slåss ? Jag har inga vidare invändningar och är i morgon till er tjenst... Det är icke i morgon, herr grefven, utropade jag, utan genast som jag vill slåss. Ni glömmer att Sophie är i detta hus, och ni kommer ej att bestiga dess tröskel innan ni gjort er af med er rival. Då först, för atttala som majoren, är hon er eröfring. Detta synes mig rättvist, sade majoren, som sedan ironiskt tillade: så vida ej grefven har någon ny invändning att... På intet vis, återtog herr von Wildenstein; och om ni behagar bli min sekundant, major, så hoppas jag att ni fort nog skall dömma mig annorlunda. Med er tillåtelsen, sade den evige skämtaren, vill jag bli den äkta mannens; det är originellare! Herr Birken har för öfrigt endast Bruno med sig, och Leporello synes mig ej mycket hemmastadd i dylika affärer. Förer