domstolen likaledes tyckes hafva varit temligen öfverflödigt mån om att ingenting med juridisk visshet skulle kunna uppdagas i denna fula sak, genom att förbjuda alla sådana frågor till vittnena som skulle kunnat blöttställa den tilltalade tulltjenstemannen. Den moraliska vissheten är dock — efter hvad man finner efter läsningen af referatet, och ännu mer om man gör sig besvär att in extenso genomgå de digra protokoller till hvilka vi skaffat oss tillgång — till så komplett evidens vunnen, att väl knappast någon jury skulle kunna tveka att förklara herr Westerdahl skyldig. Om således någonting numera kunde förvåna, som beror -på generaltulldirektören friherre Gyllenhaals åtgärd, så skulle det verkligen vara hans underlåtenhet att göra sig närmare underrättad om tit. Westerdahls sätt att sköta sin tjenst, och om den allmänna opinion som i detta hänseende är rådande på den ort der han är anställd såsom en väktare öfver ordning och laglydnad i afseende på tullförfattningarne. Vi hafva i detta hänseende under våra ögon åtskilliga bref, som bevisa hur rotfästad oviljan är mot honom; och att sådant kan vara en hemlighet för generaltulldirektören anse vi desto heldre omöjligt, som vi hafva oss med visshet bekant, att det blifvit för honom öppet omtaladt, just under en af hans inspektionsresor till Haparanda, med-föga grannlaga hänsyftningar på någon andel i extra inkomster af det slag hvarför herr generaltulldirektören blifvit af taxeringskomiten här i Stockholm debiterad af ända till 10,000 rdr bko årligen, hvilken taxeringsåtgärd, om den än icke kan anses lagligen grundad och följaktligen, vid en blifvande pröfning af en mindre oordnadt sammansatt myndighet än härvarande taxeringskomit, torde komma att undanrödjas, likväl om denne höge embetsman uttrycker en så stark och så betänklig opinion, att alla möjliga tillfällen synas böra å hans sida begagnas för att skingra densamma, och deremot alla sådana undvikas som kunna i någon mån deråt gifva ökad styrka eller sannolikhet. Och i sanning, man har för ofta förnummit exempel på de mest oförmodade och omotiverade transporter af tulltjenstemän för att icke undra öfver, att, sedan så grundade klagomål som de hvilka mot tit. Westerdahl både enskildt och offentligt inlupit, han icke desto mindre sitter orubbad på sin plats, hvilken likväl ensamt beror af herr generaltulldirektörens förtroende. Ett gammalt ordspråk säger likväl: Tel maittre tel valet; och man torde således billigtvis här böra innehålla med alla stränga reflexioner, då man finner att generaltulldirektören friherre Gyllenhaal sjelf, ehuru ensamt beroende af regeringens förtroende, oaktadt allt hvad som blifvit om honom uppgifvet, upplyst och vitsordadt ej mindre af enskilda personer, hvilkas trovärdighet icke kan betviflas, än at tryckta offentliga handlingar och slutligen inom sjelfva det riksstånd, der den devouerade ödmjukheten inför allt högbördigt favoritskap är mest hemmastadd, och der den kristliga fördragsamheten väl borde mest vara det, likväl fortfarande åtnjuter en så uteslutande gunst och ett så mäktigt skydd, att han, ehuru ensionsmessig, ändock får sitta orörlig på sin höga plats, ja till och med säges vara en ibland de få, för hvilka garderobsvägen till den högsta intimiteten alltid står öppen. Emse SON