Aftonbladet – 13 november 1855, sida 3

BICISCUCITERIVN. IUOUACUOUODR KAN jemioras med denna bergstrakts sublimt vilda natur. Likväl kände jag mig nöjd då vi efter åtta dagar sammansnörde våra ränslar oeh begåfvo oss på återvägen till Wispach. Vi gingo alla tre till fots, ty fru K. kunde icke förmås att rida sedan hästen snafvat med henne på Rhonegletsehern, hvarvid hon gjorde ett farligt fall, utan att likväl skada sig. Vi anträdde sålunda vår återfärd genom Wispdalen och beslöto att taga nattqvarter i S:t Nikolaus, der vi visste att vi skulle finna ett snyggt värdshus. Den smala stigen slingrar sig längs bergväggarne, öfver bäckar och stenar, och djupt nere i afgrunden forsar Wispströmmen och fyller med sitt dån den trånga, dystra klippdalen. Vi hade kmappt vandrat en half timma, då det började regna, i början svagt, men sedan allt starkare, så att jag, i min tunna sommarrock, slutligen blef alideles genomvåt. Jag bcslöt derför att skynda förut och sprang öfver stockar och stenar, fröjdande mig med tanken att snart finna tröst i det vänliga värdshuset. Snart hade jag förlorat mitt sälskap ur sigte, men det dröjde icke länge innan den qvalmiga, tryckande luften nödgade mig att något sakta mitt lopp. Tjocka dimmor sänkte sig ned i den trånga dalen och undanskymde till en del de höga, branta bergväggarne, som reste sig nästan lodrätt i höjden. Ändtligen låg den lilla byn Herbringen framför mig, hvarifrån jag icke hade mera än en tjmmas väg till S:t Nikolaus, då jag plötsligen hör en dof knall. Jorden brakar och darrär under mina fötter, så att jag knappt kan hålla mig upprätt, utan mekaniskt griper efter ledstången vid sidan af stigen. Men den undflyr mina händer, klipporna börja darra och få lif, och härunder ser ja, buru tak och hela hus i den lilla byn framför mig störta samman. Allt detta varade omkring fem eller sex sexunder, men sekunder af den plågsammaste, ängsligaste väntan; ty från första ögonblicket förstod jag att en jordbäfning af den mest hotande natur egde rum och trodde att jorden omedelbart skulle öppna sig under mina fötter. Härunder hördes ett fruktansvärdt brakande från när och fjerran, liksom hade en väldig drabbning försiggått, och ekot upprepade dånet vidt och bredt omkring mig. Kolossala klippblock störtade i massa ned från bergen, ryckande allting -.ed sig i sin vilda fart, och gamla furor och höga granar flö350 som lätta stickor genom luften ned i dalen. Hvarje ögonblick fruktade jag att blifva träffad, helst Jen täta dimma, som inhöljde de närmaste bergen, kxnappast tillät mig se femtio eller sextio steg framsör mig. Jag sökte skydd bakom en liten kulle och iröjde der tills dundret, som varade en god fjerdedels timma, hade upphört. Då det blef lugnare, var min första tanke: Hur har det gått med herr och fru K.? Full af ångest skyndade jag tillbaka och träffade dem slutligen, till ullycka välbehållna, men alldeles dödsskrämda. Fru K. darrade i alla leder, men ångesten gaf henne krafter, och så skyndade vi framåt, mellan nedramlade klippblock och söndersplittrade träd, tills vi indtligen uppnådde S:t Nikolaus. Här hade intet enda stenhus förblifvit oskadadt. Kyrkan var störtad tillsammans, och vårt vänliga värdshus, der vi hoppats finna ro och vederqvickelse, var förvandladt till en ruin. Utanför byn stod den katolske presten, en ung man men af värdigt utseende, omgifven af gråtande qvinnor och allvarsamma män, som hos honom sökte nåd och tröst, ty alla voro i en fruktansvärd ängslan, då man hvarje ögonblick sunde vänta en ny stöt. Han bjöd oss in i sitt hus, hvilket, liksom alla de öfriga trähusen af solidare byggnad, hade förblifvit oskadadt. Här vederqvickte vi oss med mat och vin, under det presten sjelf skyndade till de sårades hjelp, dem man sade oss voro fyra, bland hvilka en ung flicka och en man vlifvit svårt skadade. Regnet störtade ned i strömmar, men det oaktadt måste vi gifva efter för den förskrämda fru K., som yrkade på att så fort som möjligt få lemna detta farliga ställe. Vi begåfvo oss således åter på väg, och efter att hafva passerat byarne Stalden och Vicge, som mer eller mindre visade spår efter jordbäfningens härjningar, hunno vi slutligen till Tourtemague, der man endast helt svagt hade förmärkt stötarne. Här äntligen ansågo oss säkra och fingo snart i byns inbjudande värdshus återhemta oss efter de utståndna farorna och stråpatserna. — Binueeller Tschadda-expeditioner 1854. Om denna expedition meddelar d:r Petermann inyaste häftet af Mittheilungen aus J. Perthes geogr. Anstalt efter d:r Baikies officiella berättelse och hr Crowthers dagbok utförligare underrättelser. Binueexpeditionen har funnit en segelbar, jemförelsevis lätt och säker väg till det inre af Afrika. Den dittills ända till namnet ekända floden Binue upptäcktes i Juni 1851 af d:r Barth, och i följd af den derom afgifna berättelsen beviljade, på regeringens förslag, underhuset 5000 till undersökningar af Tschaddar hvilket namn floden bär i de engelska meddelandena). Det till expeditionen utsedda skeppet, ångfartyget -Pleiad, afgick från Liverpool den 17 Maj 1854, anlände den 29 Juni till Fernando Po, anträdde den 3 Juli sin resa till Nigerfloden, i hvilken Binue faller ut och inseglade den 11 uti Nun-mynningen. Egentliga ledningen af företaget tillhörde skeppsläkaren vid kongl. marinen, d:r Baikie, sedan skepparen kort efter inseglingen i Tschadda måst aflägsnas med anledning af sin oduglighet. Den 4 Aug. uppnådde Pleiad föreningspunkten emellan begge floderna, Ewöra (Niger) och Binue (Tschadda), och fortsatte den 7 Aug. resan tilldess d:r B. den 27 Sept. genom konsiderationer för manskapet förmåddes att lemna fartyget för ankar vid Gurowa, hvarefter han sjelf, åtföljd af en masters-mate och G matroser, i en båt fortsatte färden uppåt floden. På detta sätt uppnådde han yttersta purkten för sina forskningar vid ungefär 9? 30 n. br. och 11? 30 ö. 1., vände derefter om till Gurowa och anlände den 4 Nov. åter med Pleiad till Nun-mynningen. I hufvudsaken uppgifver. d:r Baikie följande som resultatet af sina forskningar: Floden Binue är under regntiden segelbar ända till den yttersta af d:r B. uppgifna punken samt, enligt de inföddas berättelser, till och med utöfver densamma; infödingarne äro vänligt sinnade, tillgängliga för undervisning samt benägna att ingå handelsförbindelser ; klimatet är i det hela fördelaktigt; expeditionen har haft blott få sjuka och icke förlorat någon af manskapet. Nigers längd från Nunmynningen till föreningen med Binue utgör 244 sjöJeller 61 geografiska mil; Binues längd till den yttersta af d:r B. uppnådda punkten deremot 342 sjöeller 85!, geogr. mil. — För att gifva ett begrepp om den betydelse som den lyckade expeditionen lofvär att hafva för de kommersiella intressena, anför d:r Petermann den Mjd hvartill handeln med palmolja, blott en af då många dyrbara produkter som Nigerdeltat oeh de dertill gränsande distrikterna gifva, redan nu uppnått. Handeln med palmolja har icke länge fortfarit, ty år 1821 infördes af denna artikel till Storbritannien blott 3,200 tons; men redan 1845 hade importen af palmolja stigit till 25,285 tons, af 1,011,400 värde, och år 1854 importerades ungefär 32,000 tons, värda 1,280,000 . En indirekt vigtig betydelse har handeln med palmolja dessutom derigenom, att der den fattat fast fot, t. ex. på den s. k. Palmoljekusten, slafhandeln blifvit helt och hållet undanträngd derigenom. Rättelser. I gårdagens Aftonblad, 3:dje sidan, 2:dra spalten, under rubriken Spanien, står: tulten utfördes. Läs utförsektullen. T gårdagsbladets följetong har i poemet Lejonstriden några tryckfel insmugit sig. Så står i det tyska mottot: Ars; läs: Art; 2:dra sp. 3:dje raden, nedifr.: tiden; läs: tider; 3:dje sp., 14:de raden, nedifrån: folkförsamlingars; olkförsamlingens. HANDELS-UNDERRÄTTELSFR