konsistorier så godt som ensamme styrelsen och tillsynen öfver läroverken åt sig anförtrodd, och konungen tillika fortfar att till föredragande för läroverkens angelägenheter kalla män, som i stället för att erkänna nationens önskningar såsom befogade och att uppfatta ständernas beslut uti den anda, hvari de blifvit fattade, samt befordra dessa till verkställighet, fastmera uppmuntra och förstärka motståndet deremot, begagnande sin ställning att inom konungens egen rådkammare söka verka fören återgång från de förut fattade besluten. Eller hvad lärer en blick på skolfrågans behandling sedan en följd af år? För att icke här gå längre tillbaka än till början af konung Oscars regering, så påminna vi oss, att när rikets ständer vid 1845 års riksdag beslöto att ingå till konungen med en underdånig begäran om läroverkens ombildning, presteståndet icke allenast efter en diskussion full af bitterhet emot dem, som yrkade på skolornas tidsenliga förbättring vägrade att deltaga i denna begäran, utan till och med uti ett hemligt sammanträde för slutna dörrar beslöt att för sin del ingå med en särskilt underdånig skrifvelse, hvarigenom ståndet sökte hos konungen på allt sätt motverka ständernas förslag och bland annat yrkade, att detta måtte framför allt underkastas omdömet af läroverkens erfarne målsmän, hvarmed naturligtvis förstodos biskopar oeh konsistorier, innan något steg toges i den af ständerna begärda syftningen. Såsom ett litet drag af den fina riksdagstaktik, som icke sällan utmärker det högvördiga ståndet, förtjenar äfven i förbigående anmärkas, att ståndets ifrågavarande Beslut och särskilta skrifvelse höllos så hemliga, att de icke förr än vid den påföljande riksdagen, nemligen genom ett ständerna då meddeladt statsrådsprotokoll, blefvo kända af de öfriga stånden. Emellertid framlade den förste af konung Oscars ecklesiastikministrar, dåvarande statsrådet Silverstolpe, vid 1847 års riksdag en plan till läroverkens organisation, i öfverensstämmelse med ständernas vid den föregående riksdagen yttrade önskningar om lärdomsoch apologistskolans förening sinsemellan och med gymnasium till en enda sammanhängande skola med ämnesläsning. Då konungen uti sin proposition till ständerna vid nämde tillfälle uttryckligen förklarade sig redan hafva i nåder gillat hufvudgrunderna för detta förslag, drogo ständerna icke i betänkande att till påskyndande af den åsyftade skolförbättringens genomförande bevilja en årlig tillökning af 90,000 rdr bko uti anslaget för elementarläroverken, utgörande tre gånger den summa, som konungen hade begärt såsom för ändamålet minst erforderlig. Presteståndet dolde icke sin förtrytelse, och denna torde väl till och med hafva varit den hufvudsakliga anledningen till den bekanta skrapa, som dåvarande erkebiskop Wingård ansåg sig tillständigt att med åberopande af ståndets formliga beslut tilldela ecklesiastikministern, ehuru förevändningen derför egentligen togs från ett annat håll. Ståndet kunde dock för skams skull icke afslå de medel, som begärdes för läroverken. Det återstod också alltid den utsigten, åtminstone för biskoparne, att få ha sitt ord med vid användningen. Såsom bekant är, fästade ständerna vid beviljandet af det ifrågavarande anslaget vissa grunder och vilkor,, hvilka sedermera vid verkställigheten icke blifvit till fullo iakttagna. Emellertid hade redan före riksdagens slut år 1848 de rörelser inträffat, som föranledde hr Silverstolpe att jemte den öfriga ministeren taga afsked från styrelsen, hvilken han sålunda lemnade, innan han ännu kunnat vidtaga några åtgärder för den af konung och ständer gillade skolplanens utförande. Hr Genberg, som kallades till hans efterträdare, utfärdade i Juli 1849, icke utan påtryckning af det kort förut hållna första allmänna läraremötet, det bekanta cirkulär, hvarigenom det första steget togs till inledande af en förändring i läroverkens författning, väl icke alldeles efter den af hr Silverstolpe uppgjorda planen, men dock i en riktning, som fven syntes lofva ett framskridande på den I väg, ständerna hade önskat och konungen gillat. Beklagligtvis voro likväl de vigtigaste stadgandena 1 detta cirkulär, framför allt det om lärdomsoch apologistskolornas sammanslående och förening med gymnasierna, så ofullständiga, att de lätt kunde misstydas, men utan närmare föreskrifter deremot icke lätt kunde verkställas. Den gällande kungliga skolordningen stadgade ett, det nya cirkuläret något helt annat, utan att likväl ännu den förra ens uti dessa stridiga stycken blifvit uttryckligen upphäfd. Huru nu förlika dessa olika stadganden? När det t. ex. uti cirkuläret sades, att lärdomsoch apologistskola skulle förenas, men skolordningen bestämde olika läroämnen eller en annan ordning för läroämnena, exempelvis för språken, uti de båda hittills skilda sko. lorna, hvad ville det då egentligen säga, att desga skolor skulle förenas? d. ä. hvilka l l