personifierade musiken. Han är violoncellist om morgonen, flöjtist om aftonen, kontrabasist vid teatern och, när så behöfs, orkesteranförare. I redigt tillstånd är han dessutom en sällsam blandning af talent och låghet; det är med ett ord en förfelad, om också icke fallen natur. Nå, hur går det Bruno? rop:de de andre musikanterna, som hade brådtom att få sluta; men Bruno hade icke lust att skänka efter ett enda öre, utan väntade tåligt tills alla hans gamla kunder gifvit honom sin vanliga skärf. Denna morgoninsamling var förmodligen bestämd till hans frukost. Då denne oförskämde kreditor ändtligen lemnat mig, betraktade jag med villrådiga blickar detta varma, saltaktiga vatten, som enligt min läkares utsago skulle återskänka mig mina skönaste dagars helsa och kraft. Lycklige läkare, ni, hvilkas framgång hvilar på en grund som seklerna ännu aldrig vidrört och som kallas mensklig okunnighet och lättro! Det är förmodligen en af er, en qvick och liflig själ, som i en glad stund skrifvit öfver porten till det hotell jag bebor, detta oskyldiga skämt som utgör de lärde badgästernas beundran: Depellite curas!) Non enim curatur qui curat. Ty hvad heta väl dessa plågor, som lugnt skratta vår vanmakt, om icke sorger och bekymmer? Huru lätt krossa de icke vär svaga yttre mennist rleken och dess våldsamma passioner, ärelystnaden och dess strider, våra dyrbaraste 1 sans segcr och iknaden öfver en förlorad frihet — s sjukdomar som döda oss! Tag ifrån oss des gnagande bekymmer, ryck bort de gryn ) Jaga bort sorgerna; man botar ieke dem som 20rgerna oroa.