Aftonbladet – 12 november 1855, sida 1

AE a a TS NUUELRRPIRLe TN ARISTA ORBRYIGE ken själsnärvaro lät hon poliskommissarien inträda i ett sidorum, och bad honom besinna hvilken skandal det skulle bli, om hon med grymt våld skulle slitas ur en sällskapskrets der t. ex. herr X och fru befunno sig. Hon bad derför den civilklädde kommissarien sätta sig med till bords och afvakta middagens slut. Lagens tjenare lät anrättningen smaka sig väl. Gästerna aflägsnade sig; damen lät hemta en hyrvagn och begaf sig med sin följeslagare till tukthusfängelset, dit prinsen, som blifvit häktad i staden, förut begifvit sig. Alla dessa detaljer ha blifvit undertryckta i tidningarne, för att skona de förnäma herrar och damer som deri äro invecklades: Nu sitter prinsen och filosoferar öfver förgängligheten af mensklig storhet, och berättelserna om hans många bedrägerier fylla tidningarnes spalter. Den andra humbug på de sednaste dagarne är den af Österrike föreslagna förbundsdagsreformen. Ur någon diplomatisk kartong har man letat fram några af furst Schwarzenbergs utslitna ider, sådana de framkommo på Dresdenerkonferenserna 1850, för att af dem koka ihop någonting, som för ett ögonblick kunde ge någon fröjd och sysselsättning åt TyskTdands politiska kannstöpare. Spelet är skickligt och noga. aftaladt med en af Rysslands trognaste .anhängare, herr v. der Pfordten, eljest bayersk premierminister. Densamme fann sig föranlåten att i en depesch fråga kabinettet i Wien, om det icke trodde, jatt. tidpunkten vore kommen, att just nu under denna historiska paus, i hvilken Tyskland icke har någonting att göra — ty den orientaliska krisen angår oss ju alls icke — renovera och förbättra den gamla förbundsakten? Detta stod naturligtvis icke i depeschen med samma ord... Vi ha tillåtit oss att på begripligt.språk öfversätta.den tyska diplomatiska kanslistilen. sterrike svarade mycket allvarsamt, att det alltid har ansett förbundsreformen ytterst nödvändig och äfven en gång gjort förslag i denna riktning, men att det dock i alla händelser måste förbehålla sig initiativet i detta fall. Hvar och en vet, att Österrike med sina förslag ville ombilda bestämmelserna om majoriteten till fördel för de Österrike tillgifna staterna af andra ordningen. Detta är förut framstäldt. Men hvad som förtjenar att särskildt utvecklas är det, att en skilnad existerar mellan tiden för Dresdenerkonferenserna och den närvarande. Då voro i Preussen de s. k. konservativa och framför allt junkrarne på Österrikes sida, hvilket då gällde för dem såsom kontrarevolutionens stöd, med hvars bistånd de kunde förkrossa hvarje bland folket uppspirande brodd af frihet. Hr v. Manteuffel var då nära deran att antaga den österrikiska reformen och åt Wienerintrigerna, hvilkas fint spunna planer hr v. Manteuffel. med sitt torra embetsmannaförstånd icke kunde fatta, uppoffra Preussens ställning och uppgift inom förbundet. Lyckligtvis blefvo dessa planer förrådda genom den berömda broschyren Die Dresdener Conferenzenn, som härledde sig från ett mindre tyskt hof. Det berättades då, att när hr v. Manteuffel fick läsa broschyren, han full af vrede kastat den på golfvet och utropat: Jag är omgifven af förrädarel Ty han trodde, att dessa upptäckter förskrefvo sig från preussiska oppositionens sida. I alla händelser kommo de densamma tillgodo. Mot de österrikiska planerna höjde sig en sådan storm af ovilja, att deredan genom offentliggörandet blefvo tillintetgjorda. Så gick det till våren 1851. Nu äro regering, junkerparti och liberalism ense i sin opposition mot reformtankarne i Wien, de båda första emedan de misstänka att Österrike hemligt är böjdt för att gå på vestmakternas sida, om de skulle uppnå några ytterligare fördelar i Orienten; men liberalismen af motiver, som äro väl bekanta. Det förstås, att det blir ingenting af alltsammans, och att Österrike är mycket glad att genom polemiken om denna fråga kunna tränga undan de sarkastiska betraktelserna öfver den sanna betydelsen af Decemberfördraet. 8 Inom konst och vetenskap är icke mycket nytt att meddela. Jag saknar i dag utrymme att tala om en ny bok af Bunsen: Die Zeichen der zeit (tidens tecken) som väcker mycket uppseende. Denna skrift vänder sig emot junkerpartiets pietistiska intolerans och kämar för fortsättning af reformationen på det kyrkliga området; för tillbakavisandet af hierarkiens maktlystnad, för .samvetsfrihet och religiös sjelfbestämning. Detta arbete af Preussens. förre minister i Londony utgörande en följd af bref till. en vän, förtjenar mycken uppmärksamhet och lärer ha framkallat en viss sensation i några höga kretsar. Bland de konserter, som här på sista tiden blifvit gifna, utmärkte sig den som gafs af Clara Schumann och Joachim. Den sednare räknas numeta för Europas förste violinspelare. Jag behifver ej tillägga, att båda undfägnade med klassisk musik. Från det italienska krimskramset äro vi gudskelof aldeles fria. Ristori, väl bekant för alla som i sommar besökt Paris, börjar i nästa vecka sina gästroler i Dresden, der hon får 600 thlr för aftonen. Ännu förljudes ingenting deröm att hon skulle uppträda här i Berlin. Vår generalintendent är rädd för allt som kostar penningar. E. — H. M. Konungen gaf i går middag, dit general Canrobert varit inbjuden. :