Aftonbladet – 10 november 1855, sida 2

Forum leka med knifhugg för ett flyktigt ögonkast, och jag gick i det verkliga Transteverino för att uppsöka Ghita. Den unga flickan var utgången. Jag blef ej. särdeles ledsen deröfver. Er nigce känner mig, sade jag till tanten; jag är en vän till hr S5; jag skulle vilja fråga Ghita om hon oförtöfvadt kunde sitta som modell för hufvud och armar; jag har ett arbete som fordrar skyndsamhet. Om ni är herr Ssg vän, svarade mig gumman stormodigt, så bör ni veta att Ghita ej mera sitter för någon Förvirrad genom detta svar, ville jag försöka att få en utförligare förklaring. Men allt förgäfves. Då gumman sagt dessa få ord, behandlade hon mig sedan som fordom Agrippina den macedoniske ambassadören. Jag måste nöja mig dermed. Om aftonen på operan, hvarest Lagrange och andra ryktbara artister sjöngo, såg jag i en loge S4 med sin fästmö ... Jag kunde ej mer begripa något. Mademoiselle Anne Desmarets var en vacker, ung flicka af omkring aderton år, blond, röd och hvit, litet docklik, men dock så före tjusande som möjligt, då hon var den fullkomligaste kontrast emot den brunetta Ghita, Föräldrarne hade ett förträffligt utseende — som föräldrar betraktade; de voro utstofferace likt gamla porträtter. Allt detta såg godt och bra ut; det var ett parti med. sju å åttatusen livres ränta, utan att beräkna förhoppningarne, ännu i största välmåga, Gud ske lof! För öfrigt allt hvad som behöfdes för att en artist må kunna utöfva sin konst utan att behöfva göra den till ett yrke för uppfyllandet af alla äktenskapets fordringar. Jag vet ej hvarföre det gjorde mig ondt att se denna familjetafla, så vil infattad, i en loge med små sidongardiner, Jag tyckto mig dunkelt se Ghitas dolk som ett nytt Damocles-. svärd sväfva öfver allt detta. Likväl såg SA glad, nöjd och lycklig ut. Jag bordo tro vatt. min fruktan endast var griller, och jag afnörde den namnkunnige hagrange, som gjorde underverk i polacean uti Puritanerna. Två eller tre dagar hvarken såg eller hörde jag talas om S celler Desmaretska famil. Jen. Man sade mig i Villa Medicis att de spatserade. omkring i Rom, Äntligen en af