Aftonbladet – 10 november 1855, sida 1

följd af de hemlighetsfulla band som existera emellan dem och alla lifsmedelsleverantörer, icke skulle hafva ett intresse vid en lösning till fördel för slagtarne, ett intresse som är proportionerligt emot deras till ordspråk blifna pålitlighet i köksredogörelserna, och: man vet att sedan upplysningen stigit och sparbanker blifvit inrättad har den pålitlighet, hvarom jag talar, åtminstone i Frankrike ökat sig i en ofantlig grad. Fit litet en-skillingsbröd — 2 sk., som. en af dem skref i början af sin utgiftsräkning. 1 allmänhet är detta den. normala, helgade formeln fören kokerska som värderar sig sjelf och har någon känsla för sin betydenhet. Men hvem kan uppskatta makten af en slågtares snille förenadt med en kokerskas inflytande? Ingen. Frågan om kött-taxans handhafvande förblifver således innesluten i framtidens dunkel. Rå st Då man bör vara rättvis äfven mot dem som, vilja låta oss gnaga ben mer än lagligt är, är det nödigt att säga att kött-taxan är en svår sak i. den .mening, att den borde icke allenast. bestämmas efter kreaturets kroppsdelar, utan äfven efter dess kroppsbeskaffenhet, och .den nu bestämda .taxan synes ej göra afseende på den sednare. NAR Det är. måhända på detta ganska starka skäl (det är, öfverflödigt att upprepa det), i moraliskt hänseende och i verkligheten understödt af dem hvilkas pligt det är att låta oss få äta varmt men kunna låta oss äta kallt, det är måhända, jag upprepar det, till följd af denna bristfällighet i taxan som hrr slagtare smickra sig med att den snart skall falla. Men frågan om priset på kött, i förening med brödets dyrhet och. bristen på vin, har blifvit en hufvudfråga för vår befolknings helsa .och styrka, för våra arbetare, hvilkas fysiska försvagande i vissa delar af Frankrike olyckligtvis är allför säkert. Det är således tvifvelaktigt om styrelsen finner lämpligt att åter sätta köttpriset under slagtarnes monopoliserade egenmäktighet, en egenmäktighet hvaraf de hafva gjort ett grymt bruk; och det är en nog allmän åsigt att allt detta skall sluta med slagtareyrkets frihet. Det är derföre som jag ofvan anmärkte att frågan berör statsekonomiens vigtigaste grundsatser. Hvad. angår fiskmånglerskorna (ty man bör följa en fråga i alla dess brancher), så är det säkert att de skola blifva nödsakade att afstå från sina fintliga men verkligen tadelvärda öfverbud. Emellertid kan man säga att det i allmänhet i Frankrike, bland alla som förse -befolkningens behof, råder den lifligaste täflan i ändamål att låta oss mycket för dyrt betala alla födoämnen och andra saker. De ,höga mössorna som man här säger, det vill säga herrar husegare, hafva gifvit exemplet derigenom att de orimligt uppdrifvit hyrorna. Hvarför skulle man icke följa en anvisning gifven af så aktningsvärda herrar? Denna prisstegring på allt är till en del beroende antingen af särskilda offentliga förhållanden och sådana som mer eller mindre dermed stå i sammanhang, eller af sakernas allmänna ställning, men den ir äfven enligt min åsigt och inog betydlig mån en följd af personers särskilda bemödanden, och vi hafva hos oss många som tyckas hafva till yrke att till en viss gräns rättfärdiga den smickrande karakteristik som en kinesisk författare gifver öfver franska folket: Tappert folk, snillrikt, men olyckligtvis allt för mycket begifvet på tjufnad... Man skulle verkligen kunna säga att på denna kinesens tid det redan fanns verldsexpositioner. Å propos verldsexpositionen, så lutar den af 1853 till sitt slut. Liksom jag helsade dess morgonrodnad, sysselsätter jag mig nu med att förmedelst några för Aftonbladet bestämda slutbetraktelser helsa dess slut. Men jag går långsamt.-Mängden-af föremål förkrossar mig genom svårigheten i valet. Jag förvånas ej då man vid. beräkning af den tid, som skulle vara behöflig, till-och med för en lärd, för att omfatta det-hela af expösitionen, har funnit att tre år med ett arbete under tolf timmar om dagen knappast skulle vara tillräckliga. Det är -emellertid nödvändigt att jag slutar och bestämmer mig, men jag kan ej undgå att. anmärka huru mycket vi ännu äro aflägsnade från godt praktiskt vett till och med ivämhen som mest kräfva sådant. Säkert har man ej behof af en verldsexposition för att få veta att det finnes sköna konstalster, goda och vackra produkter, vackra och nyttiga uppfinningar i hela verlden, och det i stort antal. För min del-har jag aldrig betviflat att det finnes talrika mäschiner 4 Europa; men hvad som är vigtigt att känna, det skulle vara de medel hvarigenom man förmått göra så vackra, goda och nyttiga saker. Men hvad -man minst sysselsätter sig med är att gifva, jag vill icke säga åt publiken, men åt de vetgiriga, åt dem som hafva behof af eller önska undervisning, den upplysning hvarom jag talar. Maschiner, återigen maschiner och alltid maschiner, det är hvad som ovedersägligen erbjudes oss, och det ända till leda; af denna del af expositionen som är så betydande för menniskosnillet, men af några personer, som borde förklara dem för 088; hafva. vi icke märkt ens en skugga. Man kunde säga att uppfinnarne sjelfva blifvit myter eller, i det de förutsatt hos maschinerna förmågan att förklara sig sjelfva, också åt dem öfverlemnat hela denna omsorgs Man tror: således att vialla äro lärda. Hvad mig angår, protesterar jag på det kraftigaste emot en sådan supposition; 1 sanningens namn gör jag det till: och med å många mina likars vägnar, och alla de, som känna sig sjelfva eller hafva den minsta anstrykning af vårt slägte, skolagifva sitt bifall till omfattningen af denna min protest, E FHurw kommer det då att franska regeringen, som eljest är så förträfflig, icke finner sig föranlåten att anskaffa några vetenskapsmän som kunde för oss förklara åtminstone de vioti paste eller nyaste maschinerna, framfö