Aftonbladet – 9 november 1855, sida 1

hafva under dringar uti sj fiutna veckan ä canordningarne bl SR pondenten in innehåller s Ver nh iills för temlige; n obekant bildande konsi och nalärotid vidt la e ban. särdeles flitigt un 2 85och Ir. n samt ådagalade dervid så utmärkta anlag för denna na konst, att man hade anledning att hoppas, det han en dag skulle intaga ett rum bland! vårt lande utmärktare konstnärer i men under fortsättningen af hans läronnasium härst es riktades hans 2 , och under sin talent i teck liga ändamål. Efter arkomsten till Upsala un sitet hängaf han sig med så brinnande ifver åt studiet af sin älsklingsvetsoskap, att i och för detsamma till och med föderneslandet blef honom för trångt, och i likhet med vår outtröttliga och djerfye U e J. Wahlberg, hvilken, liksom han, gen gått härverande läroverk samt tillhört Östgöta n i Upsala, och hvilken han ty hafva valt till sökte han ett rikare fält för sina forskn gar i södra Afrikas väldiga skogar och vildmål dit han begaf sig 1553 och uppsamlade der rika skördar. Liksom Wahlberg, dolde Victorin under blygsamt och ansp öst yttre on hb ande lek för sin vetenskap, ett osläckligt forsknings och en oböjlig ihärdighet i dess tillfreds men icke af naturen begåfvad med samm ka, icke från re kroppskonstitut ämmand: co klimatets inverkan och de ständiga strapatserna, och då han förliden höst med sina skatter återvände till fädernehemmet, medförde han dit det tärandå bröstlidande, som allt för tidigt nedlade honom på dödsbädden. Under sitt lidandes nder gladde s ck ständigt hans själ af förhoppuingen att få uppstå från sjukbädden, för att upj opacka och un vetenskapens tjenst ordna sina ned så mycken möda samt uppoffring af helsa och krafter gjorda samlingar. :Men det var annorlunda beslutådt. — Norrländska Korrespondentenp berättar följande om ett förslag att förlänga telegraflinien norrut: Handeisföreningen (i Sundsvall) har upprättat förslag tillunderd. ansökan derom att norra telegraflinien måtte utsträckas från Gefle till Hernösand med upprättande af stationer i Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall. Då inga medel för sådant ändamål nu finnas tillgängliga , innefattar förslaget att 55,000 rår bko skulle af städerna förskjutas -och Jokaler till byråer bekostas ö sådan att Her. juta 15.000, Sundsvall. 20,0009, Hudiksvall och erhamn hvardera 10,000 rdr bko. För att underlätta saken har härvarande filialbank erbjudit att lemma hela beloppet 55,000 rdr bko mot ä Denna handelsföreni s fr vigt för orten är allmänt e föredragning hbos stadens äldste enhälligt bifall och tillstyrkan; hvadan allmän rådstvga kommer att oförslutliga behandli Emellertid inb reningen grannstä derna till att för deras del fatta beslut i frågan. Vi kunna ej, vid an et af detta hedrande prof på kommuners företagsamhet, underlåta att frams den frågan: skall Stockholm få en elektrisk telegraflinie till skärgården? Stockholms bandelskår betalar nu ej obetydliga bidrag till den optiska telegrafen, som endast är i verksamhet 6 månader om året och ett lika antal timmar hvarj dag, nemligen när väderleken tillåter. Ar detta tillfyllestgörande för en stad, som har en så betydlig sjöfart? Skulle man ej på hufvudstadens börs vilja göra något för att sätta saken i gång? — Den 28 Okt. kl. .3 e. m. strandade under regntjocka på s. k. Skåno-ref, utanför Östergarn, gottländska hukare-galeasea Redlighet och Flit, skepparen J. P. Bolin, på resa från Slite till Kiel med bräder och balkar. Fartyget blef af den starka sjögången sönderslaget; men besättningen räddades den 29 kl. 8 f. m., sedan den kela natten sutit på en del af -vraket i vatten till bröstet och ofta af störtsjöarna blifvit öfverspolad. Lasten är till större delen ilandbergad. RR RAA RR ligheten. Dianora spelade en qvinna, som efterträder en rival och gifter sig med sin jälskare. Jag satte mig så fullkomligt i dessa personers ställe, att jag tyckte att allt hvad den stackars öfvergifna flickan sade gick från min mun. Jag kände derigenom mitt hat ännu mer ökas mot grefvinnan i dramen, hvilken i verkligheten var Dianora. Deremot upplågade jag ännu mer för, jag vet ej hvilken riddare han föreställde, och hans samvetsqval syntes röra mig. Vid slutet af pjeAR Sr Pn RR