Aftonbladet – 8 november 1855, sida 3

NISAG. PUISAG DC LySKd, V KALLUT IUI UC Daivarande Turkiet och : Orienten samt 5 kartor för ungerska historien. Ni skulle en gång försöka att på en enda timmes tid i största korthet och sammandrag göra en framställning af de europeiska och liilasiatiska rikenas historia ifrån fjerde århunåradet ända till Belgiens affall från Nederländerna. Knappt skulle edra sextio minuter räck: till att namngifva endast de allraförnämsta tilldragelserna; men denna tid skall hinna väl till för att genombläddra den historiska atlasen, och hvar ock-en af dessa geografiska teckningar skall lemna ett bestämdt intryck, skall af folk och tidsåldrar efterlemna en bild, som af den vältaligaste historieskrifvare knappast kunnat framkallas på ett så fattligt, klart och eförgängligt sätt. Araberna! utropar ni, i det ni påträffar de båda kartor hvilka uteslutande tillhöra. dem, ty en karta räckte ej tillför kalifernas stora rike, hvilket sträckte sig bortom Ebro vända till.Rbone, öfver Medelhafvets överld och sydkuster; uppför Nildalen öfver. Syrien, Persien ända till Ferkhana; detland der Oxus källor upprinna. Hvilket skådespel: hvilkenperipeti! Så ärorik och måhända just derför så kort! Ty de nästföljande bladen upptaga endast ruinernasaf det verldsstormande berrskareväldet. Och: huru byggnaden lossnåde i sina fögningar och de särskilda murarne och pelarne sammanstörtade, det lära bladen över den pyrenciska halfön. Gämla Castilien, de baskiska provinserna och grefskapet Barcelona äro undergångsfrön i Omejadernas rike. Långsamt framrycka åter ifrån norden de kristna eröfrarne, långsamt vika de ridderliga morerna, hvilka bragte sitt hemlands palmer till Spanien, tillbaka till sin andra moder Afrika. Atta-århundraden varar korstågetpå europeisk jord, de gamla invånarnes strid mot.nykonilingarne. I ätta århundraden strider man hårdnackadt om hvarje fotsbredd jord, åtta århundraden med det blanka stålet och stridsropet S:t Jago. Dessa åtta ärhundraden böra aldrig förätas af.den som vill begripa spaniorerna. ch just vid samma tid som de första klocktorierna åter darra öfver det eröfrade Granada, begynner reformationen i hjertat af Europa. I vester höres ännu korstågens sista spjutrassel, men dock redan blandadt med belägringskanonernas åska; den nya verlden är redan i antågande på oceanen, här förenande verldar med verldar, och der söndrande en annan verld, den kristna verlden, med större afgrunder än oceanens. . Slå ännu om några blad! Der har ni redan Carl V:s evigt af solen bestrålade rike; Hvilken -krona och hvilka ädelstenar! Burgund, Franche Comte, de tyska arfländerna, Arragonien med Neapel och Mailand, Castilien, med det arabiska arfvet och den nya verldens rika länder! Detta var den mara som ett århundrade; och icke ens fullt detta århundrade tryckte de europeiska hofven. Huru lätt braten Var icke äfven här den största makt! Helt annan är den historiska gång som den franska historiens kartor afspegla. Här efterlemnar semitiska . folkslags invasion inga spår, och till och med. briternas. ihärdigare Gvardröjande -irikets nordligare provinser framstår endast såsom en episod på dessa i kronologiskt afseende så snabbt målande blad. Här har man mera en inre kristallisationsprocess att betrakta. Merovinger, Carolinger, Capetinger, — ämnet. flyter från den ena smältdegeln i densandra; men alltid återkomma samma medelpunkter, och det måste till slut blifva en enda kristall, detta skenbart så brokiga rike med sina suveränitetslystna hertigar och baroner; År 1610 är arbetet:färdigt: Vempire cest moi! och ve Europas troner och folk, då en plebejisk: halfgud eger rätt eller snarare makt att uttala detta jag. Hvarje god tysk patriot: skulle för sig uppställa franska kejsaredömets. karta inom glas och ram samt: betrakta den hvarje morgon tidigt men isynnerhet förrän han går att sofoa. På denna karta ser man hvad han ville den store mannen, som numera ingen hatar och ingen afundas. Sitt bröst hade han framskjutit; ända till. Rhein, och, öfver Rhein räckte hans-venstra. arm till Weser och Elbe; med ett finger hållande fast i Libecker-kustranden, under det att han med högra armen ryckte till sig Italien och de illyriska kusterna: Hvad som ännu fanns qvar af tyska riket var icke tyskt och ej ett rike, utan bundet vid: Bhein.Fredrik iden: :Stores monarki, Oderland och Östersjökasten, en hästsko blott, med hertigdömet Warschau i kroppen — och Österrike inskränkt i sina arfländer, gerna afstående från ett valrikes törnekrona, ifrån slätten -undanträngdt ill. Alpernas fot, från Italiens golf utstött midt ibland obildade folk, en åttondedel tyskt, en åttondedel tscheehiskt, två fjerdedelar magyariskt, en bråkdel af hvad det varit. Det var. straffet för våra förfäders synder; men ett. blad längre fram och hjertat slår högre. Förhänget faller; det stiger åter och vi hätva vikingatågens skådeplats för oss, hurtigt rofziriga norrmanners eröfringar, hvilkas gegel vid en fjerran horisont redan gjorde Carl den Store bekymmer. -Qar-eller halföar, den skandinaviska gruppen. af länder, Storbritannien, Normandiet, Neapel, Sicilieh och några afrikanska kustplatserblefvo dessa, falkars byte. Men på fasta landet, på den sarmåtiska slätten emellan Finska viken och Azowska sjön -skola dessa saltvattenssöner icke kunna: länge qvarhålla. sig, det säger oss redan förstacanblicken. För, så mycken förvägenhet var Europa för litet och den atlantiska dalen förtrång. Också egdenorrmännerna redah länge kunskap om en-ny!verld i vester ochi närheten af Boston stodo deras blockhus af trä. Den stora hemligheten om ett fastland bortom hafven hafva de icke förrådt för det elfte århundradet; och egde vi icke Phorfinnssaga, hade Adam af Bremen ricke skrifvitzoch hade den, norrmanniska kölonten ifrån år 1001 ickelmed runor betäckt den hemlighetsfulla Writing Rock, så hade. efterverlden : ingenting fått erfara om Hellulandia: (Labrador) och: det gadax Vinland och-om det sagolika Whitramannaland (slafstaterna på Anierikas östra kust). Men det är nu en gång så i denna bekymmersamma ia a I 8 1 RNE TT 29 MITTE i 9