Aftonbladet – 8 november 1855, sida 2

att hon rådde mig att hålla mig undan nåon tid, men att jag likväl ej hade något att rukta. Då den sköna Ghita berättat detta, tystnade hon och hennes ansigte återtog den statylika orörlighet, som ibland lemnat henne under denna sednare: berättelse. Nå väl, hvad tycks om henne? frågade mig på franska den förälskade St. Såg den grekiska skönheten så illa ut då hon berättade oss badscenen? Hon hade en något elak min, som behagade mig fögan, svarade jag. Ack, hvilken qvinnap, återtog artisten, att vara älskad af en sådan. själl, Det är ej någon själ, sade jag, det är nerver. Trötta mina historier er? frågade modellen sträft. Beklagar ni kanske muselmannen? I så fall kan jag ej berätta er mitt sista äfventyr... och jag skall gål Vi betygade henne lifligt vårt intresse och bådo henne fortsätta sin berättelse. Hon var törstig; det skickades efter en sorbet åt henne, och vi bortlade: blyertspenna och färgbräde. Besynnerliga blygsamhet! Så snart hon ej satt som modell; syntes hon helt brydd öfver sina blottade skuldror... s Hon: svepte om sig sitt hår. Jag gjorde Sk uppmärksam derpå. Det är som dansösernan, sade han, de dölja sig för ens blickar, om de hafva ett strumpeband eller eh såodd att knyta till, då ett ögonblick efteråt tusen personer -begapa formerna af deras hemligaste behag . .. Ghita, nåed sin karakter, drifver detta till ytterlighet; jag skulle kunna öfvertala henne att sitta som modell till en: Andromåne; och om hemma hös Henne jag försökte att vidröra hennes armbåge ... . Så skulle hon sticka ihjäl: er! inföll jag skrattande. , Sörbeten kom. Sk försjönkdrömmar: ; Jag visste att han inom få månader skulle