Aftonbladet – 8 november 1855, sida 2

mannen, roade sig denne åt turkens löjliga villfarelse och svarade honom: Denna qvinna behagar er då mycket, BenIsmael-Tarik? Ofantligt hade ottomanen utropat, och om er far ville afstå henne åt mig; skulle jag genast gifva tio tusen sekiner för hennel Men jag tycker det kunde väl ej vara så omöjligt. För att lyckas, beror det kanske blott på att komma öfverens med hennex : Hvad ni gör mig lycklig! Jag skall då genast, om ni tillåter, taga nödiga mått och steg. i Kom öfverens med henne .., jag säger er det än en gång, det är det bästa. Tio tusen sekiner... Vi skulle ej vilja låta flickan gå miste om en sådan summa, genom att tvinga henne att stanna hos oss. Fullkomligt hängifven åt sin idd, gjorde sig den förälskade muselmannen ej ett redigt begrepp om deu unge grefvens ord, hvilken å sin sida tydligen fann ett elakt nöje i att begå hvad han 1 sitt franska: lättsinne ansåg som ett skämt. Men i stället att enkelt söka att få tala med mig, för att börja denna besynnerliga underhandling, vet ni huru BenIsmael-Tarik bar sig åt med mig ..: det vill säga helt och hället på turkiskt sätt. Ni vet också -hurujag lärde honom, att sedan Neros tid har Rom ej mer några slafvar, öfver hvilka man disponerar som öfver en vara, hvilken är köpt eller tagen på försök. För att sluta med d nna episod, skall jag säga er att skandalen blef försigtigt nedtystad genom den gamle grefve de sg: omsorger, som visste: hvilken del hans son haft i följderna af detta skämt, somhade en så blodig utgång. Han lugnade den turkiska ambassadören,;i det han föreställde honom: hvilket åtlöje skulle drabba hans hus genom detta besynnerliga bevis på hans: sons enfaldiga uppförande; och som denne sednare derigenom erhållit endast: en blessyr, mera blodig änsallvarsam, så blef saken nedtystad; och den goda: grefvinnan skickade en summä penningar till: mig, i: det hon -lät säga min tant