Aftonbladet – 8 november 1855, sida 2

ven hunnit-mig i mintillflyktsort, --och man gaf nu en representation till hans förmån; han skulle uppträda i tre pjeser och sjunga i en entreakt Sapphos cavatina af maöstro Paccini, Sällsamma händelse! Efter allt det som tilldragit sig mellan oss, uppfyllde mig minnet af Monteggiano med oro. Jag läste tjugo gånger om denna annons, som olyckligtvis fallit mig i händerna; och det beröm man der gaf den förste aktören, den utmärkte signor Carlino, gjorde mig yr i hufvudet, liksom hade jag druckit Lacrymae-Christivin, som jag minnes jag smakade i Rom hos ambassadören, hvarefter jag ej mer visste hvad jag tänkte. Hvarje gång jag läste om denna annons, uppstod en ny förvirring i mina tankar, och likväl kunde jag ej låta bli att Komma tillbaka till den. Jag såg Carlino framropad, öfverhöljd med blommor, buren i triumf... jag öfverflyttade på honom allt det jag hört berättas i Rom om de galenskåper publiken begått för de ryktbara sängarne vid teatern Valle... och jag kände mig då stolt öfver det dolkstygn han ett år förut gifvit mig ... Jag var tokig! : I detta ögonblick; om S frågat mig på samvete, hade jag väl varit tvungen att svara, att Ghita var skön... Hennes ansigte hade då ett uttryck som man kunde vara stolt öfver att uppväcka i dessa, vanligtvis så känslolösa drag... Hennes öga återspeglade passionen; hennes hvälfda ögonbryn uttryckte mer entusiasmen, än den grymhet jag oftast fann deri, och det spotska draget omkring munnen hade gifvit vika för ett uttryck af himmelsk vällust; hennes barm höjde sig under flätorna, hvika illa beslöjade den. .Jag betraktade målaren ... han höll handen för pannan; likt en förtviflad, Hon älskar honom ännu . . mumlade han. Ja ... så mycket att jag tror hon dödat honomp, svarade jag; det är en kärlek, uppväckt efter älskarens död. (Forts. följer).