Aftonbladet – 8 november 1855, sida 2

gifta sig med en af sina kusiner; hennes familj skulle till och med komma och : henita honom i Rom. Ju mer Ghita afslöjade sitt inre, dess mer välde fick hon öfver den stackars S4, hvars inbillningskraft var full af lif och poesi. Huru gerna skulle jag ej velat afvända från den svärmande artisten. denna olyckliga passion, som kom så illa till pass. Jag beslöt då, att mer än någonsin stå fast i mina yttranden om den besynnerliga modellen, ja, jag gick så långt att jag fällde omdömen , stridande emot det jag inom mig kände, ifall detta kunde hafva en helsosam verkan på Skg lifliga imagination. Efter en qvarts hvila, satte sig Ghita åter på divanen, artisten grupperade och ordnade hennes svarta hår, och hon fortsatte sin naiva och dramatiska berättelse på följande sätt: V. Sex månader hade jag varit i Neapel. Min far befann sig sedan någon tid ännu närmare denna stad, i följd af sin befattning med vagarne. Den gode gubben åldrades och hade ifven ofta känningar af ett fall, efter hvilket nan blifvit illa läkt för några år tillbaka. Jag vårdade honom på bästa sätt; vi bebodde ett itet hus bredvid kyrkan :San-Domenico-Magriore, der vårt vagnmagasin var beläget. En dag såg jag en lazzaron, som gick från vus till hus och utdelade små. tryckta papver, hvilka alla med ifver läste. Jag gick red för att få ett; det annonserade en redett vå teatern il Fondo. Som jag föga brydde nig om :dettå, ämnade jag just kasta bort papjerslappen, då oförmodadt ett namn, skrifyet ned större bokstäfver, ådrog sig min uppnärksamhet; det var Carlinos. Som jag sedan fick höra, hade han. varit Neapel flera månader, och jag visste detej. fter vår affär i Florens hade han för andra ången lemhat sin önpressario och gåttin vid nannan trupp; och som hans talent betydigt utvecklats, skördade han i Neapel: stor ramgång. Denna underrättelse hade: äf