Aftonbladet – 8 november 1855, sida 1

nit genom en annan, Jag fattade det beslut att sätta mig ned och vänta. Jag väntade ej länge. Den dörr, genom. hvilken den envisa :käringen gått ut, öppnades -ånyo, och en karl inträdde; det var dersamme som så uppmirksamt betraktat mig på balen, den som trodde att hela denna samling af vackra fruntimmer tillhörde grefve de 4 harem, med ett ord, det var den turkiske ambassadörens: son ! Ack, nu skola vi väl förklara oss sade jag då jag såg ottomanen, som jag hade hört illa tala italienska. 4 i Turken syntes högst förvånad öfver attjag ej var i vattnet. Han började taga af sig kläderna, liksom ämnade han bada. Sakta, min herre! utropade jag, var cj så ogenerad.... och skynda er att säga mig, genom hvilken dörr man kommer ut på gatan... min klädsel är ej fullkomligt passande... men det är detsamma: jag har nog af detta hus! Jag tror att om man hade tillkännagifvit turken att han var utnämnd till ambassadör i månen, hade Han visat mindre bestörtning än nu, då han -hörde mig så tala och såg vissa uttrycksfulla åtbörder, som tillkomma oss romarinnor då vi tala rent ut. Min sköna signora ... ni är nu min !y slutäde han med att säga; det är uppgjordt! Men -hvad vill detta säga? Är det en komedi? Utgången -kan blifva svår, det förespår jag. . Låt det bli slut; jag vill ut! Kanske gör jag mig-ej väl förstådd, återtog den unge muselmannen;3 jag säger dig att du nu tillhör mig... Jag skall sätta dig i spetsen för mina hustrur i Konstantinopel. . . Hvad den unge grefve de begär för dig, skall han i morgon erhålla... Nå väl! i badet, min skönal! Och i det han sade detta, omfamnade och kysste turken mig med passion... Jag slet mig lös... han ville hålla mig qvar..:det blef mellan oss en allvarsam strid... Madonna! jag kände mitt blod jäsa... jag fattade en af de stora guldnålarne i mitt råh