Aftonbladet – 8 november 1855, sida 1

stod mig: helt hvit... med några röda rösetter, fästade i håret med stora guldnålar. Det var blygsamt... det måtte likvisst klädt mig. : Balnatten inträdde. Alla de rykttaraste skönheter Rom då egde voro der. Prakten 1 toiletterna, de lysande uniformerna, en förbländande upplysning, salar praktfullt dekorerade, med ett örd, det var ett skådespel om hvilket jag j ens drömt. Omkring klockan två på morgonen hade balen nått sin glanspunkt, och alla sade att det: var den mest lysande föte som på länge gifvits i Rom. Der fanns isynnerhet en förvånande mängd vackra fruntimmer, alla klädda med den största elegans och urringade... så mycket som möjligt. Två eller tre gånger hade jag, då jag gick att frambära ambassadrisens befallningar till hofmästaren, 1 folkmassan gått förbi den unge grefve de , som tillhviskade mig smickrande ord. Man bildade en: kottiljong före supån och; cirkulationen blef nästan afbruteni stora salongen. Jag återkom just med ett par handskar åt grefvinnan, som nedfläckat sina med sorbet, då jag hindrades af trängseln och befann mig stående bakom en lång, ung man, klädd på österländskt sätt; han talade just med den unge grefven och sade till honom: Hos oss bry vi oss ej om att dansa sjelfve, ty vi äro nog rika för att låta andrå dansa... men det som likväl mest förvånar mig här är det stora antalet af hustrur som er herr far har... Öfver hälften äro vackra::.n Den, som så talade, var dem turkiske ambassadörens son, en reslig, ung man af omkring aderton års ålder, ankommen samma morgon från Konstantinopel: Han trodde — fann jag sedan genom det som hände: — att .ålla das merna på balen tillhörde den franske ambassådörens harem... Den unge grefve de skrattade som en tok då han hörde honom så tala. Jag ville aflägsna mig så fort som möjligt, ty turken häde varseblifvit mig, och jag förstod att han berömde mig. I det ögonblick, då det lyc