Aftonbladet – 7 november 1855, sida 2

relser jag bevakar, ej genomborrar mig vid denna förklaring, så skall han dricka om med mig och kalla mig sin måg!... ettdera blir det! Hur tänker du om niitt förslag, Ghita? Huru, Gianpietrol utropade jag, ni vill gifta er med mig? Ja, Ghita... och jag skall försöka att göra dig lycklig... Men det jag felat ? Emedan du ej förlorat din heder, skall denna krisis tjena dig till lexa och i framtiden skydda dig för dåliga passioner... Ditt återvändande upplånar i mina ögon din flykt! Men, Gianpietro, jag högaktar er... jag beundrar er... men jag skulle bedraga er, om jag sade att jag älskar er... Åh, kärleken kommer väl... Då du ser att din man är en hederlig karl, som arbetar ifrigt för att kunna gifva, dig vackra. möbler och några nipper, så skall du säga till dig sjelf: Jag vill gifva denne det som undgick förföraren, som gäckades med mig,. Till dess... intet! Går du in på det, Ghita? Till svar fattade jag hans hand och tryckte den hjertligt. Två timmar derefter uppsökte han min far, och saken passerade nästan fullkomligt så som han förutsett ... På aftonen gick jag hem... Min far gret, dåhan återsåg mig, och sade under det jag omfamnade honom: Jag förlåter dig, efter som du ej, som jag trodde, blifvit nedsuddad af denne nedrige gycklare ... men det är likväl rätt löjligt! Man såg att den beskedlige mannen ej rätt förstod detta -öfverflyttande från Gianpietro till Monteggiano, på hvars räkning hela qvarteret satt denna andra enlevering, begången i samma hus. Jag lemnar dig åt en bra gossen, återtog min far; han hade ett ögonblicks yrsel, men han godtgör det väl, och jag bärintet agg till honom... Jag gifverer som hemgift den nya sexsitsiga kaleschen, som jag låtit göra på Cm San-Bartelemeo, och mina båda grå hästar... Med detta hoppas jag han skall föra kärleken på god väg, och att penningar skola regna i ruset. ...